Popperfektion av ett personligt proffs

Molly Sandén, Lollapalooza, Stockholm

Popperfektion av ett personligt proffs

Recenserad av Johan Jacobsson Franzén | GAFFA

Listan över separationsplattor är lång, så lång. Fleetwood Macs Rumours, Adeles 21, Kanye Wests 808s And Heartbreak, Taylor Swifts Red, Joni Mitchells Blue, Bob Dylans Blood On The Tracks, ABBA:s The Visitors, Marvin Gayes Here, My Dear … Inspiration och nyligen krossade hjärtan tycks helt enkelt gå hand i hand. 2019 års hittills mest drabbande separationsplatta är Molly Sandéns Det Bästa Kanske Inte Hänt Än. Den ger en – precis som Karin Lillbroända konstaterar i GAFFAs julinummer – allvarlig andningsnöd. Första gången jag hörde Sandén sjunga ”snälla låt mig känna det som jag kände då”-raden i Va Det Då? fladdrade exempelvis alla uppbrott jag någonsin varit med om framför mina ögon. Det var både en renande och ruggig upplevelse.

Dagen då jag fick reda på att Sandéns konsert på Lollapalooza skulle gå av stapeln mitt på blanka fredagseftermiddagen blev jag därför aningen … bekymrad. Låtarna på Det Bästa Kanske Inte Hänt Än har ju mer att göra med förtroliga samtal runt ett köksbord klockan fyra på morgonen än solsken, stora scener, allsång och allmän festivalpepp. Jag borde inte oroat mig. Molly Sandén är ju ett superproffs. Men hon låter inte proffsigheten överskugga hennes personliga artisteri – hon går aldrig på rutin, hon är alltid närvarande, hon ger allt (ibland befinner sig det här gigget till och med någonstans i gränslandet mellan ett aerobicspass och en terapisession), hon sprider äkta kärlek omkring sig. När hon till exempel säger att ”det här gigget är mitt roligaste hittills” och ”den här kvällen handlar om er [i publiken]” tvivlar man inte en sekund på henne.

När hon klär låtarna från Det Bästa Kanske Inte Hänt Än – vi får för övrigt höra hela den skivan förutom Spelar Ingen Roll – i mer klubbiga kostymer så funkar det. När hon sjunger Hata Mig (”det här är fan min sorgligaste låt”) tystnar halva Lollapalooza. När hon kliver ner i publikhavet under Luften E Fri känns det som ett spontant påhitt, trots att en kille är utplacerad för att hjälpa henne ner från scenen. När gitarristen går överdrivet loss i slutet av Kär I Din Kärlek tänker jag att det faktiskt inte är hennes fel. Och dessutom bjuder hon på en o-repeterad världspremiär – ett samarbete med Estraden betitlat Smartare. Om den var bra? Låt mig svara på den frågan när jag lyssnat på den några fler gånger. I episka Större (sista låten, andra extranumret) slår Sandén fast vad exakt vi alla varit med om – popperfektion. Må hennes hjärta bli helt igen, må hennes inspiration aldrig sina. 

LÄS FLER RECENSIONER FRÅN LOLLAPALOOZA


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA