x
Världens bästa pojkband kommer med energin

Brockhampton, Lollapalooza Stockholm

Världens bästa pojkband kommer med energin

Recenserad av Jonathan Sindihebura | GAFFA

Det visuella är mer än halva poängen när man har skrivit upp sig för att spela på den största scenen på festivalen. Vi vill bli underhållna, vi vill bli häpna eller bara glädjas av det bekanta. Vi vill känna något, nästan vad som helst. Just nu turnerar världens bästa pojkband i Europa och med 13 medlemmar och med tanke på den karriärnivå de befinner sig på är det förståeligt att det inte går att uppnå vad som helst när det kommer till scenografin. Ändå blir jag besviken av hur tomt det är ibland på scenen, trots att det står sex personer som rappar och sjunger häcken av sig.

Förutom de två blå uppblåsbara händerna, en homage till omslagen för gruppens första trilogi, är det rätt glest på scenen. En stor avlång bänk i form av tre trappsteg men annars inte mycket mer. Romil Hemnani står vid sidan om och styr dagens set, och under hela spelningen får man känslan av att hans insats kunde ha gjorts lite mer påtaglig och mer mänsklig – mycket av det han gör i form av effekter förändrar nästan aldrig låtarnas originella stil. Odd Future var enligt pojkarna själva en stor inspirationskälla när det kom till musiken, men varför inte också ta och efterlikna deras tidiga omstörtande shower; i alla fall på låtar som New Orleans, Sweet och smashen Star.

Något Brockhampton är genialiska på är att låta polärt skilda röster höras och uttryckas på sina egna sätt men på något underligt vis lyckas återkomma till en sammanhängande enhet. Det är något som även är uppenbart på scen när publiken flämtar och slänger sina huvud fram och tillbaka mellan medlemmarna som på en tennismatch. Merilyns frenesi och Bearfaces ljuvlighet får lika mycket utrymme på Tower Stage. Den här fantastiska egenskapen hörs bäst under showen på en av höjdpunkterna från senaste albumet, låten J’ouvert. Där är det som att Matt Champion värmer upp publiken långsamt för det Joba snart ska leverera, och leverera gör grabben. Orden “Missunderstood since birth, Fuck what you think, And fuck what you heard”, som han och många av oss här nere i moshens damm skriker, är ju inte på något sätt nya eller innovativa. Här och nu, när han använder hela kroppen för att uttrycka sig blir allt personligt och naket.

LÄS FLER RECENSIONER FRÅN LOLLAPALOOZA


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA