x
Brister i övergångarna

Jon Hopkins, Roskilde Festival 2019

Brister i övergångarna

Recenserad av Jesper Robild | GAFFA

Han har tokhyllats av medier världen över. Singularity röstades fram som 2018 års bästa album av GAFFAs skribenter och engelsmannen förtjänar definitivt en hyllningskör för sin lekfullhet och förmåga att förnya elektronisk musik. Receptet ”ambient möter techno” (i brist på bättre ord) är lika genialt som självklart, och i studion flyter Hopkins musik sömlöst mellan klubb och meditation under bar stjärnhimmel.

Just med de smakfulla övergångarna i åtanke är det märkligt hur förvånansvärt illa Hopkins får musiken att fungera i liveformatet den här gången. Med en midnattsspelning på Roskildes katedralliknade Avalon-scen borde det självklara valet vara att hotta upp Emerald Rush och Luminous Beings till rejält dansvänlig klubbmusik – inte minst med tanke på alla iögonfallande kalejdoskopprojektioner och malplacerade dansare med ljussablar. Coolt men inte helt rätt forum va?

Ett roligare grepp hade varit att tagga ner, skala bort droppen och bjuda på en timmes tid för eftertanke och tanketömning. Med sådan här musik behöver det verkligen inte låta som på skiva, men låt gå för en variant nummer tre: Spela låtarna rakt upp och ner. Jag vet inte vilken av taktikerna Hopkins gått in för. Alla tre samtidigt?

Det musiken tappar är just de mjuka, omärkbara övergångarna. Visst, ibland ska det enligt recept brytas av med spänningsskapande glitch, men delar av publiken verkar inte riktigt veta hur de ska reagera. Danspassagerna med housedrop och stroboskop låter nästan lite billiga. Det blir dessutom lite rumphugget med luft mellan spåren.

Med riset avverkat ska det absolut poängteras att konserten blixtrar till i flera stunder. I och med att övergångarna fallerar utifrån vad som närmast låter som nervositet bärs konserten istället upp av de stunder där ett enskilt musikansikte tillåts pulsera under mer än några minuter. Det hinns med både riktigt maffiga dödsmangelbeat som får ligga kvar under längre perioder och mjuka fjät-passager. Men nästa gång får han gärna bestämma sig.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA