x
Folkmusik och metal i en mix som tänjer och lyfter

Eluveitie, Gefle Metal Festival, Gävle

Folkmusik och metal i en mix som tänjer och lyfter

Recenserad av Amelie Schenström | GAFFA

(Arkivbild)

Niomannastarka Eluveitie kliver in på Gefles största scen med självklarheten och engagemangen hos bandet som förra sommaren blev tvungna att ställa in det årets festivalspelning. Bandet var dock i Gävle redan på den tiden stadsfestivalen hette Getaway Rock och inte som idag var en renodlad metalfest. Men ett metalband är och förblir det trots sina breda inslag av folkmusik.

Inledande Atagnatos, från årets platta med samma namn, sätter stämning och tänder glöden i den faktiskt, i vissa fall, uppenbarligen ända sedan förra året väntande publiken. Därefter utsätts vi för en varierad och musikaliskt utsökt konfektblandning ur bandets gedigna katalog med tyngdpunkt på senare album såsom låtarna Call Of The Mountains och King från Origins (2014) samt bland andra Breathe och Ambiramus från årets album Ategnatos.

Det schweiziska bandets melodiska folk/death metal har djupa rötter i keltisk historia, mytologi och musik. På scen ses utöver den traditionella rocksättningen med gitarrer och trumset även flöjt, fiol, vevlira, mandolin, säckpipa och harpa. Flera av texterna framförs också helt eller delvis på gammaldags keltiska. Folkmusikinslagen är helt och fullt integrerade med bandets metal i en skön musikalisk mix. Och det rockar verkligen!

Nya albumet Ategnatos recenserades här på Gaffa i april och utöver lovord gav jag också viss kritik för den ohemula mängd disparata infall och idéer som getts plats på plattan, inte alltid med lika lyckat resultat. Många låtar får dock ett rejält lyft live medan annat i den alltför överbelamrade spårlistan på skivan givetvis har utsatts för en naturlig gallring inför sommarens liveframträdanden. 

Bandets grundare och frontman Christian "Chrigel" Glanzman ger gott om utrymme till sina medmusiker och framför allt Fabienne Erni, bandets kvinnliga vokalist sedan ett par år tillbaka, får ta stor plats som solosångare på scenen. En del växelsång inom låtarna blir det också dem båda emellan men framför allt är det omväxlande manlig och kvinnlig huvudvokalist i skilda låtar. Och stämsång i något fall. Snyggt, välkomponerat och det ger en härlig variation till framträdandet. Headbangande violinist, flöjtist och vevliramusiker tillsammans med de mer traditionella gitarristerna kompletterar syn- och ljudbilden till en fantastisk helhet. Gladast i gänget är dock trummisen som trakterar sitt instrument med den äran och med ett stort leende över ansiktet hela setet igenom, i en konsert som visar bandets hela musikaliska bredd, som tänjer gränser och lyfter musiken flera snäpp över studioalbumens utförande.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA