x
Bedårande lo-fi-kammarspel i en akt

Mitski, Linné, Way Out West

Bedårande lo-fi-kammarspel i en akt

Recenserad av Tommy Juto | GAFFA

Bord och stol hör sällan till scenrekvisitan, allra minst vid en rockkonsert, men så är Mitski Miyawaki heller ingen dussinartist. Den japanskamerikanska 28-åringen har sitt eget sätt att se och processa saker, ett fullständigt unikt uttryck. Hon åmar och kråmar sig, på, runt och under bordet likt en katt som försökte sig på jazzbalett. Blickar drömskt upp mot taket och sträcker sig efter något osynligt, åtminstone för oss vanliga dödliga.

Det är fullständigt bedårande.

Kalla det rockopera, undergroundmusikal, lo-fikammarspel eller vad fan du vill. Mitski, känd för att hålla armlängds avstånd mellan sin mest privata persona och offentligheten, har gått in i en karaktär och bryter den knappt under hela spelningen. Inte så att hon avskärmar sig från publiken, tvärtom. Hon är fullständigt medveten om varför hon är där och varför vi är där.

Allt är för oss. I hennes regi.

Med förra årets Be The Cowboy skördade hon frukterna av sitt redan planterade rykte efter Puberty 2 från 2016, året då hon levererade det årets i särklass bästa låt – Your Best American Girl. Ni vet, den som fick oss att begripa att hon defibrillerat grungerefrängen och väckt den åter till liv precis när den skådat ljuset på andra sidan. En sån som får ens hjärta att stanna.

Mitskis låtar har särdraget att melodierna ständigt dansar på lina och är på väg att tippa över under ett par takter innan hon i sista stund fångar upp dem när vi nästan fått hjärtsnörp.

Nerv, stavas det.

När den beryktade refrängen så äntligen kommer tar hon ett djupt andetag innan hon inlevelsefullt börjar sjunga ”You’re mother wouldn’t approve of how my mother raised me…”. Själv vänder jag mig oroligt runt efter närmaste hjärtstartare.

LÄS FLER RECENSIONER FRÅN WAY OUT WEST


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA