Rosa lyckorus på Flamingo

Veronica Maggio , Flamingo, Way Out West

Rosa lyckorus på Flamingo

Recenserad av Sara Karlsson | GAFFA

”De måste vara jobbigt för er på första raden som väntar på The Cure att behöva genomlida den här rosa tjejen” slipper det ur Veronica Maggio en bra bit in på hennes konsert på Flamingoscenen, som hon tidigare har äntrat med en nigning mot publiken iförd en rosa päls. Det är den här självironiska, i texterna till och med självkritiska inställningen som är så avväpnande med vår svenska popdrottning och som får oss att köpa hennes tonårskoncept. Det är det som är hennes varumärke och något som de flesta av oss kan relatera till vare sig det är ångest eller nostalgi. Det känns också som om hon har ett alldeles speciellt förhållande till Göteborg, vilket gör att vi accepterar publikfrieri som att hon “ser fram emot Way Out West som andra ser fram emot sitt eget bröllop”. Det blir dock aldrig någon Håkan-duett i extranumret Hela Huset.

Kurt Cobain inleder, päls och solbrillor åker av, den stora publiken svarar direkt med allsång och sen släpper hon aldrig greppet om dem. Maggio studsar trots bebismage runt på scen och storbildskärmen fångar en hoppande Oscar Zia. Gensvaret känns övertygande på klassikerna såväl som årets sex nya låtar. Den senaste 5 Minuter premiärspelas här idag efter att ha släppts natten till spelningen, vilket förklarar konsertens mest ljumma mottagande. Annat är det med nya höjdarballaden Solen Har Gått Ner, som trots att solen över Slottskogen faktiskt inte har gått ner framkallar kollektiv gåshud. “Jag följer med dig hem ikväll för jag vill inte vara själv” i Mitt Hjärta Blöder tar en skriksjungande publik över hennes slinga. Inget kan dock slå reaktionen under avslutande Jag Kommer, där första versen nästan retsamt långsamt smygs igång (eftersom alla vet vad som kommer). Naturligtvis får hon publiken i extas.

Den strikta scenografin med 13 stående paneler speglar utbrotten av ljus, eld och konfetti, håller ihop och ramar in föreställningen som en smakfull, återhållsam fond åt den rosa virvelvinden på scenen. Även om vissa partier kan ha känts som transportsträckor har det varit lätt att “genomlida den rosa tjejen” när hon slutligen niger och tackar för sig . 


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA