x
En värmande röst på Azalea

Seinabo Sey, Azalea, Way Out West

En värmande röst på Azalea

Recenserad av Sara Karlsson | GAFFA

Det tar ett bra tag innan jag lyckas varva ner hos Seinabo Sey på Azaleascenen efter extasen hos Veronica Maggio på Flamingo. Ändå gör hon sitt bästa för att coola ner mig med sin uttrycksfulla röst. Värme är kanske ändå ett bättre ord för att förmedla känslan som omger kvinnan i den lysande gröna dressen. Mellansnacket är en ödmjuk flickas vars skratt omfamnar en, medan sångrösten är en bråddjup kvinnostämma.

Både inledande Pretend och sedan Remember börjar accapella, vilket exponerar hennes övertygande röst. Även överraskande Animalscovern Don’t Let Me Be Misunderstood inleds på liknande sätt men här med ett piano som sällskap. Den mäktiga rösten förmedlar så mycket värme och kärlek att man får religiösa vibbar. I rytmiska I Owe You Nothing visar hon upp en Amy Winehouse-attityd.

“I love it here 'cause I don't have to explain to them/Why I'm beautiful, 'cause I am beautiful” sjunger hon i Breathe och visar upp sin bästa soulkänsla. Denna förstärks ytterligare när hon får uppskattat sällskap av vännen Hannes sköra röst med hans My Shine Is A Fade, något som framkallar tårar i publiken och blåser nytt liv i framträdandet som vid det laget tappat lite fart. Apropå vänner så låter hon i Words sin kör gå över i Sabina Ddumbas Effortless. Lite lustigt att dennas Not Too Young matchas av Seinabos jättehit Younger, som naturligtvis orsakar mest jubel bland publiken. Hon får alltså också gott stöd av sina tre körsångerskor som hon kallar sitt “Destinyś Child”, inte minst i låten Who, som de får avluta på egen hand på scenens framkant. Mest känslosamt blir det i Never Get Used To tillägnad hennes bortgångne pappa.

Efter drygt en timme har Seinabo Sey omslutit mig med sin lugna värme och jag har kommit ner i varv kanske lite för mycket i min smak.

LÄS FLER RECENSIONER FRÅN WAY OUT WEST


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA