x
Otacksam väntan på souldrottning

Erykah Badu, Flamingo, Way Out West

Otacksam väntan på souldrottning

Recenserad av Sara Karlsson | GAFFA

35 minuters väntan kanske man hade stått ut med i solnedgången en ljummen sommarkväll, men när regnet öser ner över Flamingoscenen är tålamodet högst begränsat! Kanske den här försenade starten gör att man upplever neo-souldrottningen Erykah Badu som en väldigt mycket f.d. souldrottning, vars hela uppenbarelse kommer för sent. Inte minst verkar hennes musik som hamnar någonstans mellan aktualitet och nostalgi ganska daterad. Väntar man sig dessutom publikkontakt genom sin blotta närvaro känns det som om hon är lite fel ute. Då hjälper det inte med divautstyrsel i röd lack och guldperuk.

Det känns som om hon befinner sig i en annan, helt egen värld där hon försöker experimentera och förnya sitt uttryck i musiken ett uttryck som inte når fram lika enkelt som en soullåt. Konserten verkar vara en lång jam session. Visst svänger det och är riktigt funky emellanåt, men kanske är det regnet, den fåtaliga publiken och det faktum att vi är inne på sluttampen av årets Way Out West som gör att det inte riktigt fungerar.

Liberation, under vilken hon vandrar runt på scenen och spelar på olika syntar är en av två OutKast-covers hon gör. Hon berättar att gruppen tillhör hennes favoriter. Badu har själv inte släppt någon platta sedan 2010 men bjuder publiken på ett urval sina tidigare hits. Jazziga Window Seat, vars kontroversiella musikvideo improviserades på plats där JFK mördades i Dallas, tänjs ut i det oändliga och hon går ner på alla fyra och twerkar. Riktigt uppskattad av publiken blir upplyftande souliga Bag Lady som får avsluta konserten.

Erykah Badu har kvar sin fina soulröst men verkar inte ha kunnat hitta helt rätt musikaliskt, utan har idag fått se sig passerad av en mängd yngre förmågor, av vilka vi inte minst fått se flera exempel under årets festival.

LÄS FLER RECENSIONER FRÅN WAY OUT WEST


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA