x
Kaotisk glädje när en spellista blev en konsert

100 Live, Way Out West 2019

Kaotisk glädje när en spellista blev en konsert

Recenserad av Jonathan Sindihebura | GAFFA

När en spellista kommer till liv måste väl recensionen mest bara vara en sammanfattning av händelseförloppet. En showcase som denna, för det heter inte uppvisning, är svår om inte omöjlig att sammanfatta i sin helhet. Artisterna som Spotify valde ut skiljer sig så mycket från varandra att konserten pendlar från genialisk till olidlig, för att alltid ändå hitta tillbaka igen. Är antalet stjärnor (4 av 6) då något slags medianvärde för vad denna insats här inne i Linné förtjänar? Vem vet? Inte ens skribenten. Är det inte bäst att då fokusera på några av de mest minnesvärda stunderna från 100 Live? Låt oss.
 
Aden x Asme kommer in på Min Lane som reciteras ända längst bak i tältet. De är utan tvekan den slags pop-rappare vars refränger ligger på något kusligt sätt helt rätt i tiden. Melodierna på Dripping är som gjorda för ett sådant här sammanhang – om de bara kunde framföras ordentligt. Är det ens möjligt att höra skillnaden på vad som är Aden, vad som är Asme och vad som är denna pest som är höga backing tracks? Nej. Spelar det någon roll? Inte för de flesta i publiken som nu har omvandlat denna tidiga eftermiddag till en röjig nattklubbscen. Redan i första låten kastas det BH:ar och crowdsurfas.
 
Det är svårt att förmedla hur många som faktiskt kom 14:40, eller till och med tidigare, för att se dessa egentligen icke-mystiska och icke-sällsynta svenska artister. Det, och faktum att publiken aldrig låter energin dö ut även i övergångarna mellan artister, är ett statement för var svensk hiphop befinner sig idag.
 
Sedan har vi Jelassi. Kanske den mest intresseväckande artisten i mixen. Hon har inte fel när hon säger “Ingen här som Jelassi”. Lyckan hon genererar med sina ord och barnlikt lekfulla flowmönster är omatchad. Hon är rap som faktiskt framförs live och en talang som utlovar mycket gott de kommande åren, vilket hon gör bland annat genom att spela en kommande singel.
 
En seriös fråga: Kunde Z.E. ha ersatt Cardi B på Flamingo och varit headliner igår kväll? Det bedövande skriket och kaoset som sprider sig till de bakre raderna i tältet när skärmarna visar akronymen tyder på ett visst svar. Tittar vi Spotify-siffror så skulle det inte vara förvåndande att se honom på en sådan scen en sen augustikväll nästa år. Vi måste också prata om det faktum att killen har en professionell fridykares lungkapacitet; hans uppträdande av 74 Bars är otroligt imponerande.
 
Imenella är rutinerad. Moves finns, sång finns, texter är inristade i publikens minne. Detta är dock en miniatyr av det hon byggde upp på Lollapalooza för några veckor sedan.
 
En mindre seriös fråga: måste Ant Wan flexa med en tafatt stor Louis Vuitton SS19-väska på axeln under en hel låt? Hur som helst sätts autotune-assisterade melodierna med bara några få problem. Ljudet eller Ant Wans egna förmåga sätter ibland käppar i hjulet för artisten som försöker harmonisera med noterna i Mama, men låten är redan etablerad som smash och han behöver knappt sjunga den själv.
 
Tills sist trodde jag att ”Next Up” som visas på skärmarna i övergångarna betydde något i still med “se upp för det här är Sveriges nästa stjärna” tills Ison & Fille presenterades på samma vis. Frågan är om denna övergång var genomtänkt eller om jag läser in för mycket. Z.E. rappar “Ta det lugnt annars skjuten i munnen / Ingen är dum, dumpa hylsorna i brunnen”, Ant Wan tar ett halvt steg tillbaka och rappar "Jag skriver om det jag lever / dom tror jag glorifierar” och Ison & Fille kommer in med uppläxningen “Lägg ner ditt vapen”. Som en rysk docka om vapenvåld.
 
Så genomtänkt var det nog inte från anordnarna av 100 Live. För de flesta i publiken är orden inte direkt relaterbara, men eskapismen är inte mindre verklig för det. Varför inte turnera med konceptet och sprida denna kaotiska glädjen?

Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA