x
Sleater-Kinney: The Center Won’t Hold

Sleater-Kinney
The Center Won’t Hold

Metoo-rock och ett bands omvandling

GAFFA

Album / Mom + Pop
Utgivning D. 2019.08.16
Recenserad av
Jonathan Sindihebura

I dagens musiklandskap låter feminist-rock-bandets senaste skiva för tam för att kallas utmanande och för poppig för att egentligen föra tankarna till riot grrrl-epoken. Sleater-Kinney har dock aldrig släppt en skiva som har gått att jämföra med rådande kutym, och med Annie Clark (St Vincent) vid ratten som producent torde musiken ta en vändning som nu även bryter mot bandets egna svagt existerande normer. 
 
Skillnader lär höras live nu när Janet Weiss, bandets trumma och pumpade hjärta har valt att lämna bandet, efter att ha spelat in svanesången som är dessa elva låtar. Mest slående är kanske Corin Tuckers androgyna röstuppträdande på albumet, ett outforskat register som förvånar särskilt vid albumets slut på låten The Future Is Here. När hon väl återkommer till sitt karakteristiska skri är det med "Never have I felt so goddamn lost and alone”, och andra lika utblottande rader – en oroväckande röd tråd på skiva.
 
Bandet har såklart alltid varit synonym med emotionellt nakna texter. Här finns trots allt en helt ny uppgivenhet som inte vill eller tror sig orka krossa systemet. Upproret är kanske bara att existera som människa, men kanske framför allt som kvinna. En låt som exemplifierar texternas raka och metaforbefriade berättande är Broken med referensen till Kavanaugh-fallet: "She, she, she stood up for us / When she testified / Me, me too /My body cried out when she spoke those lines”.
 
Den omedelbarhet och ilska som fortfarande fanns på senare album som The Woods och som verkar ha tynat bort i den nya produktionen saknar man en hel del. För att ersätta den, på samma plats längs samma spår, hittas en verklighetstrogen uppriktighet och oväntade roller att klä rösten i.

Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA