Lana Del Rey: Norman Fucking Rockwell

Lana Del Rey
Norman Fucking Rockwell

Fu(c)ktig romantik och rökigt retrospektiv

GAFFA

Album / Polydor
Utgivning D. 2019.08.30
Recenserad av
Andreas Trella

Det känns minst sagt som en evighet sedan Lana Del Rey släppte sitt senaste omtalat smilbeklädda album Lust For Life. Men faktum är att det bara var två fjuttiga år sedan. 

Med Norman Fucking Rockwell kan man möjligtvis ana ett mönster i Del Reys skapandeprocess, där det numera tycks som varannat album är mer kontemporärt, och varannat mer avskalat. Då detta album precis som 2014 års Ultraviolence känns tämligen mer naket och ohöljt än föregångaren. Nästan som ett unplugged-album. Detta dock på mycket positiv bekostnad.

Norman Fucking Rockwell osar sannerligen av Del Reys fuktigt romantiska texter och toner till en så djupt penetrerande nivå att det är omöjligt att inte bli helt hänförd av denna otroliga individs musikaliska kapacitet och textuella fingertoppskänsla. En platta där skitiga texter om kärlek, sårbarhet och längtan vaggas av en rökigt retrospektiv änglaröst. Första plattan i år som rört mig till tårar.

Det enda som gör att detta album inte kan tituleras som ett felfritt mästerverk är att framför allt instrumentering och vissa vokala fraseringar gör att helheten tyvärr kan bli något linjär. En del låtar har en tendens att flyta samman, där det ena spåret rent soniskt ibland låter för likt det man redan lyssnat på. 

Men med detta sagt är Norman Fucking Rockwell fortfarande en sann fröjd att låta sommaren melankoliskt och graciöst få ruttna bort till.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA