x
Syrlig och efterlängtad ironirock i skohornsträngsel

Eels, Debaser, Stockholm

Syrlig och efterlängtad ironirock i skohornsträngsel

Recenserad av Tommy Juto | GAFFA

(Arkivbild)

Bara att inleda med tre covers är ju hål i huvudet. Men vem sade att det vedertagna är det rätta?

Egentligen har jag inte plöjt så där vansinnigt många rockbiografier, men varje gång ämnet kommer på tal är jag inte sen att frenetiskt vifta med Mark Oliver Everetts Things the grandchildren should know, en omistlig resa genom sorg, framgång, självdistans och ironi.

Frontfigurens olycksdrabbade liv och lite till präglar, som ni vet, även Eels.

Everett har själv beskrivit sin framtoning som ”an act”, att allt han säger och gör inte alltid ska tas så jädra allvarligt. Just ovissheten kring vad som är på allvar eller inte knyter ett band till hans publik, en spänning där alla oftast skrattar med, men samtidigt undrar om det som just sades kanske ändå var allvarligt menat.

Som de återkommande småsyrliga missnöjeskommentarerna ”det är härligt att vara tillbaka på the Cavern”, åsyftande The Beatles tidiga år på småklubbar i Liverpool och Hamburg innan världsherraväldet, samt ”nu vet vi varför det var så länge sedan vi senast var i Sverige, nu när vi blivit bokade till det här stället”. Bakgrunden är sannolikt att Eels de senaste dagarna spelat i London och Leipzig i lokaler som tagit drygt 3000 personer och nu tvingats in i en mörk liten rockklubb i Stockholm som utan problem sålts ut till en fjärdedel så stor publik.

Nej, jag tänker inte låta den här recensionen mynna ut i ännu ett raljerande över att det behövs fler medelstora spelställen, men satan vad det kliar i fingrarna …

Showen då? Låtlistan bjuder på en del förändringar jämfört med föregående kväll i Oslo, axplock från de senaste albumen varvas med omarbetade versioner av gamla favoriter. Exempelvis görs Dirty Girl om till softrock medan I Like Birds har blivit punk.

Där jag genom åren ofta knutit an till antingen de mer lågmälda, sorgsna pärlorna – Little Bird, 3 Speed och Packing Blankets – eller de mer uppenbara popdängorna – Mr E’s Beautiful Blues, Last Stop: This Town, Losing Streak – har jag samtidigt ofta haft svårt för de ostädade, ibland klumpiga rocknumren. Av den anledningen var jag också aningen oroad över hur låtlistan skulle se ut eftersom den senare kategorin låtar dominerat deras set under turnén.

Desto lyckligare blir jag därför när dessa låter fantastiskt bra live. Inte alls träigt som det ofta låter på skiva, utan tajt och svängigt. ”The Chet” och ”Big Al” är med ute på vägarna igen och nye trummisen ”Little Joe” har till och med sitt eget anthem. Sammantaget täcker kvällen in hela Eels rötter och eget spektra och ingen går hem missnöjd.

Nästa gång Eels kommer hit får vi se till att inhysa dem i en större lokal. Och ironiskt ropa ”Mach Schau!”.

 

Låtlistan från spelningen

  1. Out In The Street (The Who cover)
  2. Mississippi Delta (Bobbie Gentry cover)
  3. Raspberry Beret (Prince cover)
  4. Bone Dry
  5. Flyswatter
  6. Dog Faced Boy
  7. I Need Some Sleep
  8. Dirty Girl
  9. That Look You Give That Guy
  10. Prizefighter
  11. She Said Yeah (The Rolling Stones cover)
  12. Tremendous Dynamite
  13. Open My Present
  14. You Are The Shining Light
  15. My Beloved Monster
  16. I’m Going To Stop Pretending That I Didn't Break Your Heart
  17. I Like The Way This Is Going
  18. “Little Joe” anthem
  19. Today Is The Day
  20. Novocaine For The Soul
  21. Souljacker, Part I
  22. I Like Birds
  23. P.S. You Rock My World

Extranummer 1

  1. Fresh Feeling

Extranummer 2

  1. Mr E’s Beautiful Blues
  2. Medley: Love And Mercy (Brian Wilson cover)/Blinking Lights (For Me)/Wonderful, Glorious
  3. The End (The Beatles cover)

Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA