x
Airbourne: Boneshaker

Airbourne
Boneshaker

Inget är unikt men allt fyller ett tomrum

GAFFA

Album / Spinefarm
Utgivning D. 2019.10.25
Recenserad av
Gustav Påhlsson

Vid det här laget vet alla att Airbourne stundtals låter en hel del som AC/DC. Alla vet att de fått kritik för att de låter som AC/DC. Samtidigt vet åtminstone väldigt många människor att Airbourne är ett av världens största rockband, ett konstant turnerande gäng australienare som har tagit konceptet om att leva för rock and roll till helt nya nivåer – och som med största sannolikhet kommer fortsätta att göra det. Ett fascinerande faktum som i det här fallet gör det nya albumet Boneshaker bättre än vad det kanske egentligen är. Det finns en stor publik som suktar efter det Airbourne gör. Det finns en värld i vilken rock and roll är allt. Så enkelt är det.

Det börjar lysande med titelspåret Boneshaker, som till skillnad från förra albumets titelspår Breakin’ Outta Hell inte är jättelöjlig i absolut alla avseenden som finns, eller en enorm klyscha för den delen. Boneshaker är en riktigt bra rocklåt, inte särskilt nyskapande men det är knappast förvånande med tanke på vad Airbourne är för typ av band. Övriga spår på albumet behöver inte nämnas, du har garanterat redan hört dem i en eller annan form. Du kommer inte att hitta mycket originalitet på Boneshaker, trots det är Airbourne ett av världens viktigaste band och axlar en betydande roll för alla rockfans. Tänk bara inte så mycket när du lyssnar på plattan.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA