x
Angel Olsen: All Mirrors

Angel Olsen
All Mirrors

En bottenlös avgrund att utforska

GAFFA

Album / Jagjaguwar
Utgivning D. 2019.10.04
Recenserad av
Jonathan Sindihebura

Du har säkert hört den där om hur man kokar upp en groda. En folketymologisk och bokstavligt talat falsk metafor, men som visar sig vara väldigt användbar när man försöker beskriva Angel Olsens musikaliska resa. Försöker du koka upp en groda genom att lägga den i kokande vatten kommer den att hoppa upp och försvinna. Lägger du istället grodan i ljummet vatten och höjer temperaturen långsamt blir det lättare att tillaga grodlår. 
 
Angel Olsens debutalbum förde oemotståndligt tankarna till sena 60- och tidiga 70-talets USA. Västkustens kärleksfulla folkmusik; sol, strängar och sorg. Känslomässigt har varje utgivning skiftat kameleontlikt till mörkare färger och rört sig närmare den bottenlösa avgrunden som All Mirrors är. Hon gick från Chelsea Morning till Chelsea Wolfe och ingen av oss märkte något under processen. Det gick inte att ana. Det gick för långsamt. Ingenting i en av 2016 års mest minnesvärda skivor My Woman pekade mot detta. Känslan av att ha varit blind för förändringen är verklig.
 
Å ena sidan beror det kanske på starten av detta album. Vågor av brummande kompositioner slår en hårdare för varje gång, inte olikt det postrock-akter som Godspeed You! Black Emperor är kända för. Å andra sidan är det svårt att läsa in hopp någonstans på detta verk. Kanske kikar någon enstaka ljusstråle fram på Summer då, men man luras säkert av namnet och tempot. 
 
Med texter om undergång, världens eller kanske Olsens egna, finns det ett tematiskt djup vars närvaro accentueras när basen och trumman tar större plats än den akustiska gitarren denna gång. På något sätt blir resultatet ett verk som är mer enhetligt än något annat skaparen har gjort tidigare men där det samtidigt tar tid att hitta några märkbara utstickare. Och tid får det gärna ta.

Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA