x
Stjärnans röst får de flesta andras att blekna

Ariana Grande, Globen, Stockholm

Stjärnans röst får de flesta andras att blekna

Recenserad av Janne Hallman | GAFFA

26-åringen från Florida har haft sin beskärda del av tragedier den senaste tiden. Först bombattentatet i samband med en konsert i Manchester 2017, där 22 av hennes fans dog. Och sedan på ett mer personligt plan, med uppbrottet från den svårt drogberoende Mac Miller som tog livet av sig några månader senare. Hon har också berättat att hon har problem med ångestattacker och lider av för lågt blodsocker. Ändå har hon kämpat på, och släppt inte mindre än två album under 2018 och 2019. Det är imponerande.

När sångerskan återkommer till svenska breddgrader är det med en rätt maffig show som kanske inte får en att ramla baklänges, men ändå är snygg och effektiv. Hon är inte särskilt framträdande trots allt, ofta försvinner hon bland det dussinet dansare som hon omger sig med. Det stora klotet i taket där bland annat månen projiceras under NASA är också häftig, fast nog borde videoskärmarna på sidorna av scenen varit större. De som står längst bort, högst upp kan inte sett särskilt mycket av den 153 cm korta superstjärnan.  

Men tanken är nog att hon vill framhäva och blända med sin röst, som spänner över fyra oktaver. Och den är verkligen i särklass, vilket hon får visa vid flera tillfällen under den två timmar långa konserten i ett utsålt Globen. Från inledande acapellan Raindrops (An Angel Cried), via högklassiga Tattooed Heart till avslutande konfettifinalen Thank U, Next är det hennes rena, starka och klara stämma som får de flesta andras att blekna. Visserligen saknar hon karisman och pondusen som Rihanna, Madonna och Lady Gaga har, men sångmässigt blåser hon dem av banan. Jag kan bara komma på en jämbördig, och det är förstås Beyoncé. Men Queen B har inte bara sin röst, hon är ju både osannolikt cool och bättre dansös, och dit lär Ariana Grande inte nå under sin livstid.

Men det är ändå hygglig underhållning hon bjuder på, som även kan tilltala en manlig, drygt 50-årig recensent som är så långt från målgruppen man kan komma. Dessutom bjuder hon på mängder av hits (utom märkligt nog en av de största, den emotionella One Last Time), men 7 Rings, Side To Side, Into You och No Tears Left To Cry är alla med. Plus några till.

Och för dem som är hennes riktiga fans är det givetvis rena julafton, vilket syns och framför allt hörs. Den hysteriskt högljudda publiken - en övervägande andel kvinnliga - skriker öronbedövande i parti och minut. Ariana behöver bara vifta med ett finger, eller säga ”Hello Stockholm”, så blir det en flodvåg av gallskrik som överröstar musiken. Kanske är det därför volymen är uppskruvad till max, oväntat högt för att vara en barntillåten tillställning.

Jag tycker lite synd om de yngsta fansen, som inte bara har fått stå ut med en 45 minuter lång försening, men sen får sina trumhinnor mörbultade av en skrällig bas och metalliska trummor. Samtidigt är det fint med allsången, snyggt med alla mobillampor som lyser upp och åskådarnas hoppande och armviftande vilket skapar en närmast gullig masspsykos. Sämre måndagskvällar har jag haft.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA