x
Nuets mest enastående retrosoul

Michael Kiwanuka, Göta Lejon, Stockholm

Nuets mest enastående retrosoul

Recenserad av Emil Viksell | GAFFA

När britten Michael Kiwanuka droppade sitt debutalbum Home Again (2012) osade hans uttryck av undertryckt musikalitet. Albumet var lite för tillrättalagd, snygg och måttfull retrofolksoul, likt en säg Leon Bridges.

Men nu är uttrycket betydligt vidare, voluminöst och lika stort som livet självt. Någon rockstjärna är denne blyge 32-åring långt ifrån. Han är inte obekväm på scenen, men vill mest bara spela sin musik. Till sin hjälp har han ett band och två körkvinnor som får håret att fläkta när de blåser på med sina pipor.

Med det fantastiska albumet Kiwanuka (2019) har denne soulstjärna tagit ett kanske inte helt oväntat, men monumentalt stort, steg som gör honom till en av samtidens intressantaste artister. Trots att han mest kanaliserar sådan svart musik som ligger i gamla skivbackar nu för tiden.

Detta är inte melodi, vers, refräng och brygga. Detta är någonting mycket mer. På sätt och viss har hans musik ingen riktning. Istället omfamnar den världen och fyller rummet som myrra. En slags totalroman i musikalisk form. En musik som är allt.

Det går att dra tydliga linjer bakåt till portalfigurer inom soulen. Men vid något tillfälle börjar jag fan också tänka på Lynyrd Skynyrd eller typ Soundgarden. Men låt er inte avskräckas av sådana där tankar, det är i Bobby Womack, Curtis Mayfield och Sly Stones arv han står allra stadigast.

Spelningen är ett slags otvunget, men extremt välljudande, jam. Publiken jublar och applåderar som att ingen musikhändelse någonsin tidigare varit i närheten av denna kvalitet. Och det stämmer nästan. You Ain’t The Problem, Black Man In A White World och Rolling får de fenomenala "hitsen", Tell Me A Tale och Cold Little Heart, att kännas som småpotatis i sammanhanget.

Denna retrofuturistiska, psykedeliska, tillbakablickande och omfångsrika kompott borde egentligen inte tilltala mig överhuvudtaget. Men Kiwanuka lyckas placera detta uttryck i den musikaliska och politiska samtiden som vore det den mest självklara sak i världen.

Enastående.  


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA