x
Fin kväll med outhärdlig moderat-dunka-dunka

Avicii Tribute Concert, Friends Arena, Stockholm

Fin kväll med outhärdlig moderat-dunka-dunka

Recenserad av Emil Viksell | GAFFA

Alla är här. Och samtliga DJ:s och artister ställer upp utan ersättning. Tim ”Avicii” Berglings pappa Klas Bergling håller ett samlat och fint tal mellan det monumentalt långa DJ-settet och själva konserten. Det är ju någonting vackert i detta, att det samlas in stora pengar till förmån för psykisk ohälsa. Aviciis öde kommer drabba fler, men borde inte drabba fler.

Med det sagt så är detta inte särskilt spännande ur ett musikaliskt perspektiv. Den svenska EDM-vågen är den kulturprodukt som kom ur två mandatperioder med de Nya Moderaterna. Precis som sin politiska motsvarighet så lyckades Avicii samla den klättringshungriga delen av arbetarklassen, den kulturellt ointresserade delen av medelklassen och överklassen kring luftslott och YOLO-insikter. En gemenskap blev det ändå, som samlades kring ingenting. Men ändå samlades, eller i alla fall befann sig på samma plats vid samma tidpunkt.  

Det blir få tårar under kvällen. Här ska det hyllas och ”veven” ska köras, i EDM-anda. Jag ser fler Moncler-jackor än i en skidbacke i Alperna eller i en nutida svensk hiphopvideo. Och allting landar mest i en lång dags färd mot en lång natt. Långrandigt dunka-dunka utan finess eller rejält feta droppar som får hjärtat att stanna upp och sedan börja pumpa ännu starkare.

Grejen med EDM har alltid varit bas och ”the drop”. Denna kväll assisterar en maffig orkester och det är tyvärr så att EDM förlorar precis all sin kraft när musiken ska tolkas av en organisk orkester. Låtarna är inte tillräckligt bra och EDM utan mest bas är som en glasstrut utan glass. Likadant är det med Aviciis musik, som bara blev allt sämre desto längre han rörde sig bort från Levels och ju närmre han kom … ja, inte fan vet jag, något slags country-hårdrocks-folkmusik.

Arrangemanget fungerar som ett urverk. Pressmeddelandet om publikrekord trillar in snyggt i mejlboxen vid rätt tidpunkt, samtidigt som stjärnorna avlöser varandra på scenen. Den mest förvånande att se på plats är ändå Johanna Söderberg från First Aid Kit som sjunger på I Could Be The One.  

Kvällen har föranletts av genihyllningar av Avicii. Och hur jag än vänder och vrider på det så känns det som att det här geni-tjatet bara är att göra både hans arv och den problematik han genomled en otjänst. Avicii var en kompetent musiker som gillade att göra musik i sin källare. Inte mer. Inte mindre.

Det är fint med jämna mellanrum. Och en och annan kittling ger musiken upphov till. Men ett trivialt konstuttryck blir inte bättre för att det placeras i ett fruktansvärt sorgligt sammanhang. Mer bas och ännu mera eld och konfetti hade kanske gjort detta uthärdligt. Nu blir det bara ytterligare en bekräftelse på hur mycket absolut ingenting denna musik är.  

 


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA