x
Rätten att få vara dum i huvudet

Markoolio, Ericsson Globe, Stockholm

Rätten att få vara dum i huvudet

Recenserad av Emil Viksell | GAFFA

I normala fall ägnar undertecknad ingen tid åt någon som ”spelar” blockflöjt med arslet – vilket Markoolio alltså gör på scenen. Men det är någonting med denne skojare, ändå. Om inte annat så intog han en oväntat central position i min, och många andras, uppväxttid. Markoolio var överallt en gång i tiden.

Då, år 2000, fyllde han tydligen Globen under en spelning och nu är tanken att han ska återkomma och göra om samma bedrift. De två översta etagen är avstängda, men i övrigt är det fasen fullt. Och Markoolio är nästan överallt nu för tiden också, men den största skillnaden nu är att han godkänts av kultureliten efter sommarprat och dylikt. Tid och lite djup är allt som krävs för att den kultiverade societeten ska tillåta sig att klappa en på huvudet.

Bondkomik är egentligen en otroligt svår konst, se bara på Lucas Simonsson. Men är det någon som behärskar denna allmogehumor så är det hiphopkaraktären Markoolio. Och här finns inga transportsträckor, Sommar Och Sol, Åka Pendeltåg och Ingen Sommar Utan Reggae skjuts av direkt. Sedan är det bara hits, allsång och ”bira, bira, bira” och publikens svar: ”bärs, bärs, bärs.” Markoolio papparappar sig genom sin låtkatalog. Han glömmer bort versen i In Med Bollen I Mål, men skiter i vilket och ropar ”vi kör refrängen istället”. Det är moshpit, dubstep, pyroteknik och allt känns som ett charterparty på tjack.

Det är så dumt detta att det inte kan bli någonting annat än bra. Så många varv har gått att man inte vet var på det ironiska urverket vi befinner oss. Men det spelar ingen roll, Millenium 2 är fortfarande den enda vettiga E-Type-låten.

Sedan blir det för mycket i längden. Konserten är inte särskilt lång men när Håkan Hemlin glider in som en Christer Pettersson, fast med viss sex-appeal, och hans Nordman-kollega går loss på nyckelharpan känns det bukstinnt utav fasen. Som om detta inte är folkligt nog så kommer självaste Lasse Berghagen in och En Kväll i Juni bränns av.

Det kan vara smärtsamt att konfronteras med sin spegelbild. Jag får helt enkelt bara acceptera att jag är en person som står upp för människans rätt att vara dum i huvudet.

 

 


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA