x
Kosmisk syntpop i världsklass

Jaakko Eino Kalevi, Plan B, Malmö

Kosmisk syntpop i världsklass

Recenserad av Alice Edenhed | GAFFA

(Arkivbild)

Det är sällan finsk musik når utanför Finland. Men den 35-årige åttiotals-nostalgikern Jaakko Eino Kalevi har nått ut till hela världen. Dock endast till en smal indieklick i vardera land. Den experimentella, kosmiska syntpopen är i världsklass. Den låter som ett soundtrack till en indiefilm med ett tvetydigt slut. En tyngdlös stämning där disco, funk och syntpop gör att du tappar tidsuppfattningen. 

Jaakko kommer inte ensam. God support på bas och kör från den norske sångaren Kari “Farao” Jahnsen. Hennes körstämma är som skapt för att klinga mot Kalevis. Jaakko är ingen mästare på mellansnack. Hans aura förhåller sig väl till att inte heller vara en clown på scen. Förhållandet, ju mer multibegåvad instrumentalist du är, desto mindre mellanprat förväntas av dig går att applicera på Kalevi.

Han sköter synt, elgitarr, mixerbord och sång som en porlande bäck. Det är nästintill för självsäkert i vissa partier. Långa instrumentala bitar där Jaakko står still vid sin synt i 85 minuter. Det enda som händer är att han då och då ler. Detta på ett sätt som utstrålar att han aldrig någonsin känt sig ledsen. Han löser allt sitt inre trassel genom att spela synt. 

Det märks att både Conceptual Mediterranean (part 1) och Conceptual Mediterranean (part 2) är Kalevis egna små kärleksbarn. De sprider ett gungande mys, men de är tyvärr aldeles för långtråkiga. Tankarna hinner under tiden fladdra iväg till en morgondag. Eller funderingar kring om det är Jaakko eller arrangörerna som ligger bakom idén till fläkten på scen. Oavsett vad är fläkten helt klart uppfunnen för att blåsa i Kalevis långa, sagolika hårsvall.

Något som saknas är blåsinstrument. Saxofonslingan är en betydande del av konceptet Jaakko Eino Kalevi. Låten I Wanna Win är en fantastisk funkdisco-låt, men kan aldrig bli hel utan saxofon. 

Det senaste klubbiga minialbumet, Dissolution, gör sig rättvist i den lilla lokalen på Plan B. När Jaakko tar de mörkaste tonerna i titelspåret Dissolution är det omöjligt att undgå ett pirr genom kroppen. I Am Looking Forward och The Source of the Absolute Knowledge bjuder upp till publikfest. 

Det är härligt att se gruppen "indiekillar i åldrarna 25-35" släppa loss på detta genanta sätt. En grupp som vanligtvis, på sin höjd, rör höfterna någon decimeter i sidled på konserter. De dansar denna kväll som att det var deras sista dag i livet. Musiken är tight, publiken är vild och Jaakko är oförskämt charmig. En bättre stämning är svårt att hitta en dassig tisdag i södra Sverige.

Under Everything Nice kliver Farao längst fram och kör ledsången. Hon, till skillnad från Jaakko, bjuder på häftiga dansrörelser. Det var ärligt talat fantastiskt. Jaakko och Faraos röster är oförskämt samklingande. 

Du går därifrån tillfredsställd och med insikten att Jaakko Eino Kalevi är exakt så som du vill att en musikalisk multitalang från Finland ska vara. Introvert, karismatisk och begåvad. På vägen hem är det svårt att inte nynna på låten Flexible Heart. Och ja, jag kommer vara småkär i Jaakko Eino Kalevi i några dagar framöver.




Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA