x
Cirkus i stan när ASAP återvänder

Asap Rocky, Globen, Stockholm

Cirkus i stan när ASAP återvänder

Recenserad av Janne Hallman | GAFFA

(Arkivbild)

Ganska få utanför hiphopvärlden visste vem ASAP Rocky var innan sommaren. Men så blev ett par hörlurar kastade, ord övergick i våldsamheter och vips satt rapparen i svenskt häkte, misstänkt för misshandel. De flesta minns säkert mediecirkusen, som toppades av fårskallen Trump, som tyckte att statsminister Löfven skulle frige Rocky. Halva amerikanska rapeliten sade å sin sida att Sverige var ett rasistiskt skitland dit ingen borde åka.

Därför var det rätt oväntat, nästan lite punkigt, av huvudpersonen att återvända efter bara ett halvår. Eller så var det smart, för att inte säga cyniskt, eftersom han insett att här kan man casha in eftersom ingen ännu glömt bort hans namn.

När 31-åringen sedan staplar utspelen på varann – han vill uppträda för de intagna i häktet, formge deras overaller, han åker till förorten Husby för att visa att han står på invandrarkidsens sida, och samma dag som konserten lovar han att alla i "orten" ska få komma in gratis (även om det inte gick att genomföra fullt ut) – ja, då är det full snurr igen, både i sociala och gamla medier. Att Rihanna flugit in för att kolla in showen blir i sammanhanget småpotatis.

Men okej, själva showen hamnar dock aldrig i skymundan, utan är ett typexempel på skickligt regisserad amerikansk underhållning. Stora burar med dansare, klädda i Rockys egendesignade fångkläder, Rocky själv som studsar runt på burtaket, blixtrande laserstrålkastare, feta videoskärmar, och det vräks ut rökplymer och eldpelare om vartannat.

I mitten av konserten kommer en ”väktare” in och för bort ASAP, varpå gammal hiphop och Nirvana pumpar ur högtalarna tills han kommer in igen i ett konfettiregn, dessutom med eldkastare i varsin näve. Sen ska han lära oss hur en mosh pit verkligen ska göras, och hoppar ner på golvet varpå allmänt kaos utbryter.

Ja, ni förstår ju att det är ett spektakel, där fokus ofta försvinner från musiken, som mest blir en upphackad ljudtapet; låtarna blir bara en bisats i sammanhanget.

Nåväl, tråkigt har man aldrig, men nästa gång hoppas jag dock att det blir lite mer betoning på musiken, för så pass bra är den trots allt.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA