x
Roxette: Look Sharp!

Roxette
Look Sharp!

KLASSIKERN: Vass look? Vass musik

GAFFA

LP / EMI
Utgivning D. -0001.11.30
Recenserad av
Jesper Robild

En av 80-talets största popjuveler bjuder på så mycket mer än världsomspännande hits. GAFFAs Jesper Robild skriver om Roxettes finaste album-stund.

Dressed For Success. Look Sharp!. Nja, åtminstone ena halvan av Sveriges mest framgångsrika duo genom tiderna hade inte den kaxigaste av utstrålningar när det var dags att följa upp Pearls Of Passion. Självförtroendet var det måhända inget fel på, men hon hade inte det mest explosiva bagaget och han var mer av en svärmorsdröm från folkparken än en internationell popstjärna. Decenniets internationella framgångar hette Springfield eller Sting, Madonna eller Lennox – inte Pelle och Majsan. Sverige var ett skitland, ABBA var en lyckoträff och det här var väl mest en nationell angelägenhet?

Men det fanns inblandade som gjorde helt rätt i att tro på duons kombinerade kraft. Med de första singlarna Dressed For Success och Listen To Your Heart kom EMI och Gessle överens om att Marie Fredriksson skulle vara den huvudsakliga rösten utåt. Albumets andraspår nådde 14:e platsen på USA-listan, medan balladernas Taj Mahal kammade hem en topplacering liksom tredje singeln The Look. Dangerous klättrade upp till en andraplats i staterna och albumet sålde mer än trippel platina i Sverige på en dryg månad. Ett decennium senare hade Roxettes bästa album, både Maries och Pers finaste stund, sålt nio miljoner exemplar världen över.

Bowie och Beatles piano

Både då och nu har kritiker pekat på att Look Sharp! dras ner av albumspår och transportsträckor. Ett vanligt symptom, men lika ofta en typisk illusion hos plattor med världsomspännande hits. Det är lätt att fastna vid Dangerous fiskedrag till refräng, The Looks smaskiga rytm eller Dresseds funkiga bas och gitarr. Eller introt i finalen Listen To Your Heart, spelat på samma piano som använts av Bowie och Beatles, och den definitiva signalen för ”tryckardags!” för alla som växte upp på 90-talet.

Naturligtvis bjuder en av 80-talets största popjuveler så mycket mer. Där one-hit-wonder-släpp har slut på muskler i tredjespåret spurtar Look Sharp! vidare med sexig saxofon och hjärtekrosslyrik så banalt träffsäker att den berör på riktigt.

”The midnight chills are getting so rough, and the bed is big enough for both of us. Sleeping single, I would die for you.”

Next up, förbisedda Paints dramatiska syntsmockor, smakfulla gitarrplock och en Marie som griper tag med kristallklart mellanregister och ett stick där rösten närapå spricker i dramatisk spänning. Dance Away är lika stark som valfri Phil Collins-produktion från närliggande årtal. Chances lyfts högt av ylande gitarrer, rungande riff och desperata röstkonster. Med CD-utgåvan kom ytterligare ett plus i kanten – (I Could Never) Give You Up med karibiska undertoner, spanska gitarrer, stämmor och tonartshöjningar. Kanske albumets mest välproducerade stund. Största delen av andrasidan är även den idel tunga kalorier.

Bortsett från att duon växlat upp sina respektive förmågor (låtsnickrande, gitarr och sång) är det egentligen bara en sak som gör att Look Sharp! på riktigt mäter sig med – och trumfar – massvis av klassiker från 80-talet. De genomgående medryckande rytmerna hade gjorts förut, karismatiska röster finns det gott om – likaså underbara poplåtar, snygga gitarrprylar och läckert syntarbete. Men Roxette kunde lekande lätt presentera allt i en sällan skådad kombo.

Från besvikelse till ödmjukhet

Jag missade 80-talet, och när musik började bli intressant på riktigt hade duon redan släppt flera framgångsrika album och slagit igenom på en helt annan nivå. När jag långt senare köpte en begagnad Look Sharp! på Lilla Torg i Malmö såg jag fram emot att få massvis med nytt att upptäcka. Till min förvåning, besvikelse, och sedermera ödmjukhet, insåg jag att jag ju redan hade hört mer än hälften. Albumets fyra singlar – och mer – hade överlevt ett decennium av musik som var motsatsen till Roxette, och de hade fortsatt dominera skoldiskon tolv år senare. Minnena från när Listen To Your Heart gick igång sent om kvällen (cirka 20:30) handlar kanske inte om de mest lyckade av stunder, men blotta möjligheten att få stå och krama den man var kär i för veckan i över fem minuter var terminens höjdpunkt. Och den definieras fortfarande av en pianoslinga, en text jag inte förstod och en sångröst som kunde ge mig rysningar långt innan musik var mycket mer än en detalj i mitt liv.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA