x
Jonathan Johansson : Scirocco

Jonathan Johansson
Scirocco

Han har samma problem som kristendomen

GAFFA

Album / Sony
Utgivning D. 2020.02.12
Recenserad av
Emil Viksell

Jag hajar. Samtiden och historiens tyngd är en massiv monolit att kånka på för de som känner att de behöver bära himlen på sina axlar. Jag förstår också att de flesta musiker vill göra någonting ”viktigare” än att bara skriva melodier.

När smakprovet För Oss landade strax innan årsskiftet stod det klart att det inte var ytterligare en Love & Devotion (2016) som Johansson hade gräddat i studion. Singeln vittnade om ett djupdyk ned i en experimentell ljudbild och ett ännu mer ingående gräv i den kristna symbolik han alltid rört sig med.

Det är definitivt för mycket att ta in. Uttrycket är kanske inte förvirrat, men bångstyrigt. Johansson tar ett brett grepp kring världens historia, religionen och sitt eget psyke. Vissa stycken är rena monologer, där han filosoferar över existensen. Det är måhända inte olyssningsbart, men alltför ofta är det bara dödstråkigt och smått irriterande. Sedan finns det stunder här och där då han glänser, oftast är det då med melodramatiska trummor och en sångare som våndas över mänskligheten i utdragna vokaler.  

För oss cyniker och realister framstår ofta idealister som koketterande med sin anspråksfullhet. Men Johansson har aldrig hymlat med sin känslosamhet och hans säregna korsning av pop och religiöst vurmeri har varit den enda i sitt slag. Och den har varit alldeles förträfflig.   

Men här kör han tyvärr in i en återvändsgränd. Han borde egentligen backa tillbaka och ta en helt annan väg. Johansson uppvisar här precis samma problematik som kristendomen i den västerländska tanketraditionen. Den har genom historien låst vårt filosoferande i flummiga tankemönster snarare än befriat oss.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA