x
Grimes: Miss Anthropocene

Grimes
Miss Anthropocene

Att göra underhållning av mörka utsikter

GAFFA

Album / 4AD
Utgivning D. 2020.02.21
Recenserad av
Jesper Robild

Annat var det på Elvis tid, när artister förväntades släppa fyra album om året. Claire Boucher är 31 år, ändå har hon kostat på sig att vänta sedan 2015 med att följa upp Art Angels. En evighetspaus för fansen och för henne själv, kan tyckas.

Medan Elon Musk räddar världen med svindyra bilar satsar Grimes på att göra klimatförändringarna lättare att greppa. Och roligare. Inspirerad av romersk mytologi har hon skapat ett löst koncept kring en gudomlig inkarnation av vår påverkan på klimatet, som hämtad ur en cyberpunk-dröm.

Men Miss Anthroposcene är åtminstone sett till musiken inget soundtrack till undergången, och temat hamnar i skymundan jämte den kreativa godispåse som är Grimes gränsöverskridande skapande. Här finner hon styrka i mörkret och vänder på det; för trots mörka tongångar är det är varken särskilt deppigt, hopplöst eller obehagligt. Den filmiska balladen New Gods lyckas vara dystopisk utan att dra ned hoppet.

Angreppssättet är utsökt artsy och motsatsen till Ed Sheeran – här finns rum för ALLT. Kosmisk Tangerine Dream-house? So Heavy I Fell Through The Earth. Trapbeats, mördarbas och japansk hiphop? Darkseid. Taylor Swift–pop med banjo? Delete Forever. Bollywood möter Pendulum möter M.I.A.? 4ÆM. Nu metal-riff? My Name Is Dark. Allt insvept i Bouchers breda omfång, inte sällan det utomjordiska, ryggradskittlande ängel-eller-Pokémon-registret.

Miss Anthroposcene är vacker, och mycket riktigt rolig att ta del av. Återstår att se om den får någon att börja sopsortera.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA