Green Day: Father Of All Motherfuckers

Green Day
Father Of All Motherfuckers

Karaktärsbefriad tuggummipunk

GAFFA

Album / Reprise/Warner
Utgivning D. 2020.02.07
Recenserad av
Janne Hallman

Green Day fick ett gigantiskt genombrott 2004 med Bush-kritiska American Idiot, och har sedan dess jobbat lite i dess skugga. Framför allt fick förra plattan Revolution Radio skit för sina plattityder och tomma slagord. 

Men istället för att resa sig på nio och ge världen en riktigt vass och Trump-kritisk smocka så gör trion precis tvärtom: låtar och texter som är lika banala som när de var uttråkade tonåringar vars största nöje var att runka. 

Istället för att vara relevanta, så låter Green Day snarare som gamla gubbar som låtsas vara unga och kaxiga, vilket följande textrad från Take The Money And Crawl visar smärtsamt tydligt: "You can take a walk/Or you can suck my cock.". På det mindre än halvtimmeslånga albumet är det ofta sådan bekymmerslös tuggummipunk som gäller. Låtarna är visserligen effektivt snärtiga, men ganska karaktärslösa.

Dessutom är det sällan bandet låter som sig själva, istället sneglar de ängsligt på andra mer kreddiga band som White Stripes (titellåten), Black Keys (Oh Yeah!), Arctic Monkeys (Junkies On A High) och våra egna rockgossar The Hives (Fire, Ready, Aim). Ändå är det bättre än det pinsamma rockabilly-försöket Stab You In The Heart, som bara är renodlat trams.  

Visst finns undantag, som den ösiga Sugar Youth och spralliga Meet Me On The Roof, men i stort sett är Father Of All … en profillös bagatell. Allsångslåtarna kommer säkert att funka bra på sommarens megaturné (som bland annat når Stockholm i slutet av maj), men när dammet lagt sig kommer inte mycket stanna kvar i minnet.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA