x
Kvelertak: Splid

Kvelertak
Splid

Tar alla sina kännetecken längre än någonsin

GAFFA

Album / Petroleum
Utgivning D. 2020.02.14
Recenserad av
Jesper Robild

Förlusten av en karismakoloss som Erlend Hjelvik kunde få vilket band som helst att kollapsa. Frontmannen gav en extra dimension till Kvelertak både vokalt och scenspråksmässigt. Men bandet behövde inte rota länge i bekantskapskretsen innan Ivar Nikolaisen rekryterades lagom till inspelningen av Splid. Hans närvaro har oundvikligen påverkat inriktningen, men precis som att Black Sabbath knappast blev sämre – bara annorlunda – med Dio är Kvelertak minst lika träffsäkra som när de låtit som bäst.

Nattesferd rörde sig de något ostiga melodiska inslagen mot Van Halen. Här är de än mer framträdande, men istället håller sig refrängerna nära bägarsvängarvänlig punk’n’roll som hos landsmännen i Turbonegro och Skambankt. Aldrig på bekostnad av orgier av snirkliga trippelriff à la Wishbone Ash på hembränt. Ej heller tummas det på de signifikativa brutala urladdningarna, som The Shitlickers-frenesi i Necrosoft eller Darkthrone-odör i Stevnemøte Med Satan.

Kvelertak tar alla sina kännetecken längre än någonsin. Här finns korta urladdningar om rövspringor, långa och lattjande – rentav progrockiga gitarrutflykter. Det hittas hårda knockouter med hardcorepunk-rötter och några mjuka smekningar, som singeln Bråtebrann med rena Queen-refrängen.

Ivar tänjer sin röst för kung och Rogaland och det är ingen tvekan om att han är en fullvärdig ersättare, vare sig han bjuder på skönsång eller låter som en pissförbannad punkare. Faktum är att Kvelertak aldrig låtit så dynamiska, så roliga och så taggade.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA