x
Mattias Alkberg: Bodensia

Mattias Alkberg
Bodensia

Alkbergs mest bisarra album hittills?

GAFFA

Album / Teg Publishing
Utgivning D. 2020.04.24
Recenserad av
Jonathan Sindihebura

Bävan och beundran verkar inte kunna sammanfattas i ett och samma ord. Engelskan har ju awesome. Den turen. De använder det mycket, och ofta när det varken finns skäl till oro eller anledning att imponeras. Vad gör man då med ett album som skulle sammanfattas i just det ord som inte finns, eller som man i alla fall inte hittar? Då får det bli mer än ett ord i den här recensionen också.

Det är svårt att inte känna sig destabiliserad av Bodensia. Alkbergs mest bisarra album innehåller en röd silkestråd av universell skönhet. Romantiken är skarpt framhävd; i de graciösa melodierna på Mitt Kors och i hur rösten hanteras på Skotta Snö. Den sistnämnda låten citerar en replik från Spiderman med samma intensitet och dramaturgiska affekt som grekiska epos förtjänar.

På samma silkestråd kopplas ett nät av omskakande texter och tafatta men briljanta produktionsval. Ett svårgreppbart koncept om universum och sci-fi vars logik verkar slingra sig från ens händer efter varje lyssning och rubbas vid varje rörelse. Det händer hela tiden. Ta en låt som Förlorare. Får cirkusmusiken oss att dansa en galoppad på någons grav eller är det hela en slags katharsis genom självinsikten att vi alla är förlorare? Och finns det fler alternativ?

Ett album döpt efter artistens födelseort förkastar nostalgin med sina avant-pop-element, men omfamnar den i samma stund i rader om "vit tvätt som hänger ute” och medvetna klichéer om att “solen lyser i solsystemet men det är bara här vi inte brinner ihjäl”. Flera gånger bevisar dock textförfattaren Mattias Alkberg att han förmodligen aldrig kommer bli monotematisk. Efter 2017 års bästa svenska album, som kunde kännas maximalistiskt i sitt omfång, lyckas han prata om oss människor igen med nya perspektiv. Med ännu mer humor men aldrig någon trivialitet.

Varken ambivalens eller försiktighet hörs i det nya mediet Alkberg och Jonas Teglund upptäcker tillsammans. Blandningen av olika experimentella element och konventionella balladstrukturer är en mer tilltalande version av det som hördes på 2015 års Personer. Dock märktes det nyligen i ett uppträdande på SVT:s Go’kväll att det fortfarande är oklart hur allt detta ska förmedlas live. Men det är just där dessa låtar bör ges utrymme att växa, brytas ner och upplevas av människorna de handlar om.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA