x
Håkan Hellström : Rampljus Vol.1

Håkan Hellström
Rampljus Vol.1

Det här håller inte

GAFFA

Album / Warner
Utgivning D. 2020.05.15
Recenserad av
Emil Viksell

Man kan ändå lita på Håkan, bra musiksmak har han alltid haft. Men det verkar som att han är på villovägar när första låten Alla Drömmar Är Uppfyllda drar igång. Det låter som en jordig pastisch på Crazy Frog. Men, sedan stiger Pete Townshend in i handlingen och vi serveras en obetäckt Baba O’Riley.

Dramaturgin kring Håkan har alltid varit likadan. Några hatar och några älskar. Sedan har det alltid funnits den där klicken emellan som antingen är för kreddiga för att bry sig eller sådana som överhuvudtaget inte bryr sig om musik. Jag noterar att några av de där tyckarna har bubblat upp igen, efter diverse ”debatt” i de få musikmedier vi har i det här landet. Sådana människorna som varken tycker att Håkan kan sjunga eller att han bara är en tjuvis. Det är lite som att förhålla sig till de som typ häver ur sig: ”det var tråkigt att Indien blev självständigt”. Ni är passé. Ointressanta. Skynda på att dö.

Låt mig göra det tydligt: Håkan är en av de bästa artister och textförfattare vi har haft i det här landet. Känn Ingen Sorg För Mig Göteborg (2000) är en generationsroman utan dess like. Och fram till och med 2010 spottade han ur sig album som hade närmast litterära kvaliteter och dessutom bar på låtar som svängde. Stölderna var för så många en ingång till en hel värld av musik. Skillnaden mellan Håkan och resten var bara att han inte kunde dölja sina stölder lika bra.

Sedan dess har han liksom gått i cirklar i någon ängslig dans kring sig själv och kring sin egen historia. Han har inte ens en egen röst längre, och då menar jag inte metaforiskt, han sjunger som nallebjörnar, fyllon eller så lajvar han någon form av stereotyp arbetarklass. Sedan undrar jag hur många gånger man kan skriva om ”regnbågar”, det finns andra ord och väderfenomen som är användbara. Lika trött är det med de ständiga drogreferenserna eller de engelska inslagen. Det ständiga namedroppandet. Eller att han rakt av imiterar Dogge och James Hetfield i Va Inte Född Att Följa Efter.

Varför är han egentligen så bekymrad över vad folk tycker och tänker? ”Håkan du skulle vart grym om du bara gjort en platta å sen dött vid 27” sjunger en kvinna i Alla Drömmar Är Uppfyllda. Kritisera en man en gång och han blir Ulf Lundell, Lars Norén eller Donald Trump.

Det här håller inte. Den enda låt som håller hela vägen är Fleetwood Mac-imitationen Tillsammans I Mörker. Den är tydlig på ett sätt som Håkan inte varit på åratal. The Embassy-ljudande och Klubbland-självplagierande Bit Dig I Läppen och den redan genomdiskuterade Studentfylleflaken tillhör det sämsta han har gjort. Samtidigt är resten av låtarna aldrig bra, men heller aldrig dåliga. Jocke Åhlunds nyproggiga Canned Heat-sound gör sitt till för att det här inte ska bli ett totalt misslyckande.

Sluta noja bara. Håkan.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA