x
Lady Gaga: Chromatica

Lady Gaga
Chromatica

Välkonstruerad dansfest utan ett riktigt koncept

GAFFA

Album / Interscope
Utgivning D. 2020.05.29
Recenserad av
Simon Lundberg

Det finns en gränsdragning mellan ren nostalgi och att hämta inspiration från svunna tider. När Lady Gagas senaste epos Chromatica, efter mycket om och men med försenat release-datum, landar i alla "monsters" hörlurar är det en kombination av båda.

Gaga har hittat tillbaka till sitt gamla sound, efter år av ballader och countrydoftande seriositet. Det låter som att Born This Way och Artpop har släppts i en mixer. Visst är det lite uppfriskande att samtliga låtar känns som skapade för dansgolvet. Ett tacksamt koncept i en tid av isolerande och social distans.

Att Gaga vet hur man frälser sina, främst, HBTQ-fans är också tydligt. Inspirationen sträcker sig från 1980-talets house till moderna bangers. Samarbetet med producenten Bloodpop gör sig väl och jag köper hela paketeringen. Duetten Rain On Me med Ariana Grande är lika mycket publikfrieri som en dansant sommarhit. Och den är välgjord. Det är svårt att sitta still.

I övrigt är det självklart att Mother Monster levererar mystik, viskande meningar som ska ingjuta självförtroende i fansen och det känns som hon haft kul när det här kapitlet i hennes karriär har skapats. Leksamt, men med toner av allvar.

Emellan låtarna vävs instrumentala stråkproduktioner in, alla döpta efter albumet. Det känns som att det här är konceptuellt, men vad konceptet är, det är en annan femma. Det som märks är att det osar av självförtroende, och är ganska bra dansmusik. Inledande Alice ger mig gåshud och duetten Sine From Above med Elton John har den starkaste syntslingan på hela albumet. Med Skrillex-drop på köpet. 

Överlag är det ett bra sommaralbum, men utan Ariana-duetten och möjligtvis Stupid Love finns inga superhits som hon ändå gjort sig känd för. Det är ett koncept utan en färdigredigerad rubrik, mer än det är en hitfabrik.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA