x
Blanco White: On The Other Side

Blanco White
On The Other Side

Ny vår för akustisk balearica?

GAFFA

Album / Yucatan
Utgivning D. 2020.06.05
Recenserad av
Daniel Horn

Det fanns en tid då det var helt okej och rent av hippt att dyrka medelålders män – typ Ibiza-övervintrade britter – som vid ung ålder sög in danskulturen, fastnade på ön, började klä sig i lösa vita och oversized kläder och som senare hittade till den spanska gitarren. Det fanns en tid när baleariska tongångar var, så att säga, the shit. Jag tänker väl i synnerhet på ett band som A Mountain Of One som gjorde sig ett namn genom att dra långa penseldrag och utforska det akustiska och låta elguran expandera soundet. Men band som Yeasayer och den svenska duon Studio ska också ha en eloge för att stilen återigen hamnade på musikkartan. Med Blanco Whites första fullängdare kan man skönja en ny vår för akustisk balearica – på gott och ont.

Efter att ha studerat gitarr i Cádiz i Spanien och senare instrumentet charango i Sucre i Bolivia såg Blanco White, aka Josh Edwards, ett mål i att föra ihop andalusisk och latinamerikansk musik och gitarrspråk med tidigare influenser som han har skrapat ihop i London. Resultatet blev On The Other Side.

På sina bästa håll påminns man om ovannämnda A Mountain Of One vars musik håller än idag. Dessvärre så glider Josh Edwards Tim Buckley-klingande röst gärna ut i segdragna sparsmakade passager, svåra att ta på. Det går att jämföra med de gångerna nyss nämnda Tim Buckley på sina skivor fick feeling och svävade bort från melodier, rakt in i en känsla. Ni vet, de där gångerna då han älskade sin röst lite för mycket.

Blanco Whites senaste album hade förmodligen mått bättre av mer uppstyrda, större och starkare arrangemang. Det är lätt att älska spår som Olalla och Samara. Akustiska oaser som expanderar med polyrytmiska detaljer, men som helhet så blir On The Other Side lite för svårdefinierad och svävande för sitt eget bästa.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA