x
Ulver: The Flowers Of Evil

Ulver
The Flowers Of Evil

Dippar i brist på överraskningar

GAFFA

Album / House Of Mythology
Utgivning D. 2020.08.28
Recenserad av
Jesper Robild

På fem försök har det mörka, tragiska vilddjuret från Norge aldrig kammat hem något lägre än fem av sex GAFFA-stjärnor hos undertecknad. Ett omslagsmotiv är numera fastgaddat i min underarm och Ulver förtjänar att nämnas bland århundrandets mest innovativa och trollbindande kreatörer.

Senaste regelrätta studioalbumet The Assassination Of Julius Caesar – deras mest framgångsrika – revolutionerade både retrovurm och Ulvers eget sound. Mörk avantgarde-Duran Duran mötte Vatikanen. Att de gör något nytt varje gång med gemensamma nämnare bibehållna är mycket möjligt den omständighet som gör det så roligt att följa Ulver. Överraskningen. Och när den brister, ja, då kommer en av de sällsynta dipparna.

Sedan några år har en stabil lineup verkligen fastnat för new wave med rockbandsuppställning. The Flowers Of Evil trampar inga nya marker, varken konceptuellt eller musikaliskt. I grova drag en urvattnad kopia av sin föregångare med spår av mindre roligare coveralbumet Childhood's End. Dessutom känns det tunt med blott sex nya (korta) låtar (Russian Doll och Little Boy släpptes under våren), särskilt när bara hälften träffar rätt. Luften går ur när ett albumsläpp förvandlas till cirkus 13 minuter nytt och njutbart.

Estetiken är som vanligt sexig. Kristoffer Ryggs soul-baryton besjunger samtidsbetrakelser, mänskligt beteende och introspektiv. Här ryms Philip K. Dick, Bröderna Lejonhjärta, atombomber och vargarnas egen historia. Tore Ylvisakers soundscapes och pulserande syntar hypnotiserar och det allt mer perkussivt präglade soundet är riktigt coolt. Men de flesta borde kunna relatera till antiklimaxet i att få, förvisso välsmakande, havreflarn när det brukar stå bröllopstårta på menyn.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA