x
Glass Animals: Dreamland

Glass Animals
Dreamland

Tillbaka och starkare efter svår olycka

GAFFA

Album / Polydor
Utgivning D. 2020.08.07
Recenserad av
Ola Palmström

Dave Bayley och kompani har alltid varit kapabla att ledigt växla mellan genrer som influerat dem. Allt från R&B till hiphop till psykedelisk pop till klassisk pop. Ur det har de lyckats skära ut vad som nästan är som en helt egen genre, ingen låter riktigt som Glass Animals. Men den sista biten har saknats. Den intensitet som blivit synonym med deras liveshower saknas ofta när låtarna förflyttas till skiva. Musiken är lätt att imponeras av, svårare att känna något för.

Det har hänt en del sedan senaste skivan. De var tvungna att avbryta sin turné 2018 när trummisen Joe Seaward var inblandad i en livshotande olycka. Då var det oklart om de någonsin skulle återvända, men Seaward lyckades mirakulöst återhämta sig. Det som emellertid och framför allt har påverkat musiken är att frontmannen och låtskrivaren Bayley valt att skriva självbiografiska texter, snarare än att hämta inspiration från andras berättelser. Det är en tvär vändning från bandets föregående album. Möjligtvis har den mer personliga prägeln gjort att musiken fått mer liv, och mer hjärta än tidigare.

Det finns, som vanligt, mycket att imponeras av. Glass Animals vet hur man skapar en låt som kan spelas på valfri festivalscen och få samtliga fötter i publiken att röra på sig. Det är ett potpurri av genrer och dunsande basgångar som får vardagsrummet att studsa om man har värdiga högtalare. Framför allt finns det betydligt färre lättglömda låtar än på både Zaba och How To Be A Human Being. När Glass Animals verkligen lyser finns det få band som är lika unika och spännande. Och om det fortsätter i den här riktningen, har vi mycket att se fram emot.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA