x
Washed Out: Purple Noon

Washed Out
Purple Noon

Den mjuka musikens mästare

GAFFA

Album / Sub Pop
Utgivning D. 2020.08.07
Recenserad av
Daniel Horn

Ställ genrer åt sidan för en stund. Ernest Greene har alltid, genom hela sin karriär som Washed Out, utforskat nåt så abstrakt som det mjuka. Det som kan få dig lugn. Omslagen har visat vägen: tillfredsställelse (Within And Without), blekta minnen (High Times), inbjudande och harmonisk konst (Paracosm). På Purple Noons omslag står han på utkanten av en balkong. Högt över havet. Det kan ses som illavarslande men det vilar ändå ett stort lugn över hela bilden. Han njuter av stunden, är i “the moment” så att säga. Och där har vi Purple Noon i sin helhet – zen.

Om föregångaren Mister Mellow var en tydlig tillbakagång till när chillwave var i sin linda, så går Ernest Greene med Purple Noon vidare mot sitt 2010 års jag. Mot ganska tydliga popvinklade skapelser. Varje ny låt är ett nytt kapitel, som bra poplåtar som samsas och blir till en enhet. Det är lite av en pånyttfödelse även om man anar att Ernest Greene hittade sitt rätta jag runt Within And Without. Som att han har förstått det nu.

Känslan vilar fortfarande i 80-talet, Greene har i en nyligen gjord intervju hävdat att han längtat efter att göra 80-talsaktiga ballader efter att ha hört The Cars Drive. Sånt lyser igenom när man hör en låt som Paralyzed, men det fastnar givetvis inte i retro. Projektet Washed Out är för utstuderat och inkört för att fastna i det förgångna. Istället hittar han näring från senare samarbeten med Sudan Archives, som ska ha fått in honom på en ny bana. Men där Sudan Archives utforskar rötterna via stråkar och tunga direkta rytmer hittar istället Ernest Greene lösningen via musik som återigen söker sina ambienta rötter.

Med Purple Noon visar Washed Out än en gång att intressant pop krossar trender: bra låtar är bra låtar, helt enkelt.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA