x
Angel Olsen : A Whole New Mess

Angel Olsen
A Whole New Mess

Olsen gör det gamla till det nya, och tvärtom

GAFFA

Album / Jagjaguwar
Utgivning D. 2020.08.28
Recenserad av
Ernst Adamsson Borg

Det är svårt att beskylla Angel Olsen för att låta arrangemangen ta den musikaliska överhanden, allt som oftast är skapelserna såväl avskalade som välavvägda. Men på fjolårets All Mirrors skedde en förändring och vi introducerades till synthesizers, en svulstig stråkorkester samt ett batteri vars trumskinn utbytts mot kretskort. Arrangemangen till trots lyckades hon få musiken att kännas lika närvarande som alltid, även om det lo-fi-betonade uttrycket till stor del skalats bort. Nu verkar hon bestämt sig för att ändra på det, Olsens nya alster Whole New Mess består nämligen av All Mirrors i sin helhet, samt två ej tidigare släppta spår, i en tappning som går tillbaka till rötterna. 

Ljudbilden har nära släktband med hennes solodebut från 2012, Half Way Home, där Olsens sång- och gitarrspel inte tillåts störas av annat än kontrollerad distorsion och reverb. Och eftersom det handlar om samma textmässiga innehåll som återfanns på All Mirrors håller även lyriken måttet. Borttappad kärlek och desperation ligger i botten, ett känsloregister som förstärkts av att Whole New Mess spelats in nära inpå ett uppbrott. 

Whole New Mess är en uppvisning i Angel Olsens förmåga att bända genregränser, sångerna är avklädda och intar på så vis en ny skepnad. Visst är det bra, men mer som ett komplement till All Mirrors, som en tredje och fjärde sida på fjolårets album. Även om det egentligen borde ses som sida ett och två, då Whole New Mess fastnade på band innan hon for till Los Angeles för att spela in låtarna igen, något som resulterade i just All Mirrors. Rörigt, jag vet.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA