x
Butthole Surfers: Locust Abortion Technician

Butthole Surfers
Locust Abortion Technician

KLASSIKERN: LSD-kryddad galenskap

GAFFA

Album / Touch And Go
Utgivning D. 1987.03.01
Recenserad av
Johan Jacobsson Franzén

GAFFAs Johan Jacobsson Franzén berättar historien om en serimördarfantast till frontman i Butthole Surfers – och om en skiva som tar dig djupt in i en kaosartad hjärna.

Seriemördare intresserar mig föga. Tanken att, säg, lyssna på podcasten Man In The Window (som handlar om Joseph James ”The Golden State Killer” DeAngelo, en av ”Kaliforniens mest dödliga seriemördare”) har aldrig slagit mig. Inte heller känner jag minsta sug efter att läsa den prisbelönta boken Jag Försvinner I Mörkret, i vilken Michelle McNamara redogör för sin ”jakt på The Golden State Killer”. Vad kan jag säga? Det är bara så jag fungerar. 

Omslaget till San Antonio, Texas-konstellationen Butthole Surfers tredje fullängdare Locust Abortion Technician ”pryds” av en gouachemålning som föreställer två överspänt leende clowner och en liten brun/vit knähund utklädd till Pierrot. Att detta är en slags blinkning till seriemördaren John Wayne Gacy – som ofta uppträdde som clown på olika välgörenhetsevenemang och som också målade flertalet tavlor med clownmotiv – får ses som högst troligt. Butthole Surfers frontfigur Gibby Haynes har ju i intervjuer pratat vitt och brett om sina ”favoritseriemördare”. 

Så på ytan är Locust Abortion Technician ingenting för mig. Och vissa saker med dess innehåll vidgar klyftan mellan oss två ytterligare. Kuntz – det nionde spåret på Locust Abortion Technician, en ”dub” av luk thung-sångaren Phloen Phromdaens dänga Klua Duang – bygger till exempel på att det thailändska ordet "คัน" låter som det engelska ordet ”cunts”. Verkligen jätteroligt, liksom.
Men ändå … Locust Abortion Technician är ett förbannat, odiskutabelt mästerverk. Släng den på skivtallriken och vrid upp volymen (nej, högre än så) och du kommer att höra ekon från legendariska grupper som 13th Floor Elevators, The Residents, Captain Beefheart And His Magic Band, Chrome, Pere Ubu och Flipper, men framför allt kommer du att höra en virvelström av total, LSD-kryddad galenskap. Råmande kor? Bock. Idisslande sludgegitarrer? Bock. Äkta fejkade radiosamtal? Bock. Förvrängda röster? Bock. Tungomålstalandeaktig sång? Bock. Mardrömslika ljudcollage? Bock. Malande trummor? Bock. En cover på Black Sabbaths cannabisanthem Sweet Leaf kallad Sweat Loaf? Bock. En (sedermera av Orbital samplad) konversation om ånger? Bock. 

Eller: Den engelske musikjournalisten/total, LSD-kryddad galenskap-kännaren David Stubbs har skrivit att Locust Abortion Technician ”impacted like a whale on a beach, exploded by the deadly build up of its internal gases”. Fatta allvaret.

Bakom Locust Abortion Technicians sargade revben pumpar dessutom ett psykedeliskt, humanistiskt hjärta. Till skillnad från asjobbiga provokatörer som The Meatmen, GG Allin och Anal Cunt (världens absolut sämsta band alla kategorier) står Butthole Surfers relativt stadigt på ett fundament av intelligens, kärleksfullhet och konstnärlighet. Trots att de färdats längre in i mörkret än cirka 13 överste Kurtz hänfaller de aldrig åt elakhet. Inte undra på att jag – trots mina invändningar – älskar, fruktar och fascineras av Locust Abortion Technician

Matchade deras ökända liveshower

När Locust Abortion Technician spelades in – 1985-1986 – bestod Butthole Surfers i mångt och mycket av Paul Leary (gitarr), Jeff Pinkus (bas), King Coffey (trummor), Teresa Nervosa (trummor) och nämnde Gibby Haynes (röst). Anmärkningsvärt nog var just 1985-1986 en förhållandevis stabil period i deras liv – efter att turnerat oavbrutet i flera år och pantat flaskor för att få ihop pengar till mat hade de flyttat in i ett hus i norra Austin och där byggt en studio. Förmodligen bidrog denna stabilitet till Locust Abortion Technicians excellens – den gav Butthole Surfers tiden och arbetsron att skapa ett verk som matchade deras ökända stroboskop-, kolsyrerök-, mjukisdjurstympningar-, intimkirurgifilm-, nakendansare-, eld-, blod- och våld-fyllda liveshower. 

Ungefär samtidigt med släppet av Locust Abortion Technician tvingades dock Butthole Surfers att flytta från sitt hus (”the highway department told them they'd have to move because they were widening the road”, för att citera Michael Azerrads klassiska tegelsten Our Band Could Be Your Life: Scenes From The American Indie Underground, 1981–1991). Det är lätt att få för sig att detta är skälet till att de aldrig överträffat Locust Abortion Technician – det huset och deras dåvarande livsstil var flaskan som fångade blixten, om ni förstår hur jag menar. Å andra sidan: en skiva som bräcker Locust Abortion Technician skulle … ja, jag vet inte, jag. Klassas som psykologisk krigföring, kanske?


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA