x
Shitkid: 20/20 Shitkid

Shitkid
20/20 Shitkid

Hyggliga poplåtar i en spännande lo-fi-produktion

GAFFA

Download / PNKSLM
Utgivning D. 2020.09.25
Recenserad av
Kristofer Hadodo

Svårt att skaka bort känslan av Courtney Love och PJ Harvey när 20/20 Shitkid spelas i datorn. De råa, nakna och simplaste tendenserna från Loves Live Through This-era och det elektrifierande och eggande från Harveys To Bring You My Love-dagar löper som en röd tråd genom Åsa Söderqvists fjärde fullängdare. Sannerligen smakfulla influenser, även om det här givetvis gjorts utan vare sig producentduon Paul Q Kolderie och Sean Slade eller virtuosen Flood. 

Inställda vårturnér och framflyttade festivalspelningar eliminerade behovet av att repa, vilket skapade ett överskott av tid, vilket gav utrymme att skapa ny musik, vilket ledde till 20/20 ShitKid. Skivan är kort, hemmainspelad och opretentiös lo-fi. Soundet är befriande osvenskt. Det samma kan sägas om Söderqvists engelska uttal.

Vad som är särskilt utmärkande är placeringen av sången. I studiobilder på sångbås skyddas micken av olika slags spottskydd eftersom munnen, läpparna, ja till och med tänderna, ibland ligger extremt nära. Här känns det som att sången är inspelad en bra bit ifrån mikrofonen, medvetet, som för att skapa rymd. Musiken har således främre position i ljudbilden, sången har bakre. I Cool Breeze ligger ett körpålägg ännu längre bak. Klart angenämt.

Även om singeln Waste Of Time väver samman 80-talssyntpop med en pikant indie-refräng störs låten av ett påträngande brusljud i produktionen. Syftet är oklart, kanske är det för att minska eventuell radiopotential eller att undvika en hi-fi-stämpel?

Söderqvist lyckas få till coola trumljud, fräna gitarrer och smarta syntar och väljer som sagt en spännande inspelningsstil för sin sång. Upprepas konceptet på nästa skiva blir det nog inte lika intressant, men det verkar inte ligga i ShitKids natur att göra samma sak två gånger.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA