x
Disclosure: Energy

Disclosure
Energy

Veteranduon är tillbaka – och fortfarande talanger

GAFFA

Album / Island
Utgivning D. 2020.08.28
Recenserad av
Emil Viksell

Med buller och bång slog bröderna Guy och Howard Lawrence ned i EDM-världen med sin förträffliga debut Settle (2013). De både tog en position som, och fick se sig bli, ett slags representanter för ett något mera sofistikerat förvaltande av housen i mainstream-miljön. I en genre som tyngts av testosteronstinn heterohouse för puckon var de ett ljus i mörkret.

Sedan kom Caracal (2015) och det var inte riktigt lika kul längre. Så bröderna tog en paus, sånt kan man tydligen göra när man slår igenom som tonåring, och nu fem år senare langar de fram ett tredje album. Visst är det en brödraduo vi känner igen, spänstig och mjuk DJ-jympa i genrer som UK garage, 2-step, deep house och pop. Samt även ett gäng genrer mer inriktade på lyssning än på klubbens dansgolv. Och gästvokalister som sköter sången. De verkar som vanligt ha lika osvårt att samla de sångare de vill. Här dyker bland andra Kelis, Common och Khalid upp.

Oavsett hur man tar till sig Disclosure och var man än väljer att inordna dem i househistorien så ska man komma ihåg: Detta är pop. Man ska varken begära mer eller mindre än så av bröderna. De är inte här för att revolutionera housevärlden, de ska paketera housen poppigare och göra den tillräckligt lätt att svälja för den något bredare publiken. Hur de lyckas med sitt vanliga uppdrag? Hyfsat.  

Med det sagt så har undertecknad orimliga krav på bröderna. Helt orimliga. Jag avskyr till exempel när de är för topplisteinriktade, som i de låtar där Khalid sjunger. Och ändå är det så jag brukar digga dem, när de fjäskar med pop. Sedan, för någon som till övervägande del föredrar den djupa housen framför hetsigare klappjaktshistorier, är Slowthai-samarbetet om inte övervåld så i alla fall lite för mycket våld på ljudsinnet. Av någon outgrundlig anledning är de låtar som inte sjungs på engelska mycket intressantare och riktigt eleganta housebangers för den något mer kräsne.

Den här skivan kommer rulla stenhårt hemma, just för att den alltför ofta antar en vajb av bakgrundsmusik. Och någon hitlåt i stil med Latch, som lanserade Sam Smith, lyser med sin frånvaro. Men Disclosure är ändå Disclosure.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA