x
Necrophobic: Dawn Of The Damned

Necrophobic
Dawn Of The Damned

Stockholmsdöds med 80-talsdoft

GAFFA

Download / Century Media
Utgivning D. 2020.10.09
Recenserad av
Kristofer Hadodo

Lika bepansrade som sist – med nitar och patroner – och lika färgade i ansiktena som sist – med vit hy och svarta ögon. Imagen kan kännas en aning daterad 2020, men Necrophobic visar inga tendenser på att vilja förändra genrens visuella yttringar. De har till och med låtit Kristian Wåhlin skapa den ytterst konventionella omslagsmålningen som bland annat visar något slags mystisk port, en eld, svepta väsen, uppochnedvända kors och två kreatur med horn och vingar som tycks agera vakt till nämnda port.

Desto roligare då, att låta sig ryckas med av musiken från en av Stockholms äldsta dödsplutoner. Originalsångaren Anders Strokirk, som återvände till 2018 års Mark Of The Necrogram, är kvar och återigen bjuds det på svartmålad döds som känns enhetlig, framåtskridande och pigg. Men något är annorlunda. Gitarrspelet och -soundet har intagit nya skepnader. Sebastian Ramstedt har dels övat som en tok inför gruppens nionde studioalbum, dels vågat infoga mer av sina verkliga influenser, det vill säga heavy metal från 1980-talet i stället för moderna former av extrem metal.

Liksom sist, då Necrophobic berömdes för de snabbaste låtarna, lyckas de fint även i nya upptempostycken. Men eldfängda Darkness Be My Guide är inte skivans enda trumfkort, det ambitiösa sjuminutersverket The Infernal Depths Of Eternity intar flera olika dimensioner och har ett riktigt elegant gitarrsolo. Ytterligare utropstecken är det stilsäkra mötet mellan Strokirk och Destructions frontman Marcel Schirmer i den thrash-doftande Devil's Spawn Attack. Lite mattare blir man av Necrophobic i singeln Mirror Black och den utdragna The Return Of A Long Lost Soul.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA