x
Hey Elbow: We Three

Hey Elbow
We Three

Improvisationer som sänker magin 

GAFFA

Album / Adrian
Utgivning D. 2020.09.18
Recenserad av
Janne Hallman

Tydligen har låtarna till Malmötrion Hey Elbows tredje album improviserats fram i ett hus i Skåne, med timtals av jammande, bara avbrutet av kaffedrickande och rejäla träningspass. Förut skrevs låtarna i replokalen, men nu ville man testa nåt nytt.  

Gott så, och inledningsvis verkar det ha burit frukt. Första halvan av We Three är rätt magisk. Här funkar deras svala och mörka hybrid av pop, electronica och avantgarde alldeles utmärkt.  

Massive Attack-känslan i inledande Missit är bedårande magnetisk, medan drum’n’bass-hetsiga Nurture/Aptitude svänger elfenbenshårt. Bleckblås-dubbiga Vignette fascinerar, och Layers smyger igång olycksbådande och övergår i en allt ettrigare krautstorm, där en majestätisk trumpet seglar högt ovanför åskmolnen. 

Men sen händer nåt som inte är så kul. Där de första fyra spåren är rafflande djupdykningar i samma marker som Dead Can Dance, Anna Von Hausswolff och The Knife, lider resterande halvan svårt av improvisationens akilleshäl – osmälta idéer och trista upprepningar.  

Fill Holes With Hope saboteras av att Julia Ringdahls sång är mer manierad än spännande, Eternal och Life Hack är bara fantasilösa, medan Push är planlös och tjatig drone som trampar vatten. Man frågar sig vart dynamiken, groovet och nerven tog vägen.

Det tar sig något i avslutande Drainit, som har ett hypnotiskt driv med lager på lager av dramatiska röster (även om Ringdahl kunde skippat ylandet i sista fjärdedelen).  

Men nästa gång borde bandet återgå till att skriva låtar i replokalen, så man inte missar fokus lika ofta. Att vara förberedd är inget som ska underskattas.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA