x
Doves: The Universal Want

Doves
The Universal Want

En comeback i dess rätta bemärkelse

GAFFA

Album / Heavenly
Utgivning D. 2020.09.11
Recenserad av
Daniel Horn

En comeback är sällan värd namnet, för det är inte ofta en återförening leder till just en comeback – att återkomma till när bandet var som bäst, som hungrigast och inne i sin kreativa peak. Det händer i stort sett aldrig.

Men så har vi Doves, ett gäng gubbritter som i stort sett alltid har varit gubbritter. En trio fylld av bitterhet, gnällig irritation och surmulenhet och som serverar ett småfunkigt indiedriv svår att ogilla. Ett arena-band som aldrig nått arenorna, tack och lov.

The Universal Want följer upp Kingdom Of Rust (2009) som var ett gediget hantverk, varken mer eller mindre. Och där har Doves alltid varit, pendlat mellan en fyra och en femma på den sexgradiga skalan. Some Cities och The Last Broadcast är så nära mästerverk det här bandet kan komma, men The Universal Want är inte långt efter. Den bär samtidigt på en enorm erfarenhet som inte övergår i tröttma. Till saken hör att den där erfarenheten alltid har legat i bakgrunden och grott och det är just den som har gjort att Doves sticker ut från all annan britpop-sörja. Doves är tillbaka och allt låter exakt så som du vill att det ska låta. Småpsykedeliskt (I Will Not Hide), pophärligt (Broken Eyes, Prisoners) funkdrivigt (For Tomorrow) och Doves-episkt (Carousels). Och det är alltid bittert. Bitterljuvt. Balladen och light-dubutflykten Cathedrals Of The Mind är egentligen den enda plumpen i protokollet.

När Doves låg med vilopuls skickade sångaren och frontaren Jimi Goodwin ut experimentfyllda mixtapes. Där kan vi också ha en anledning till att den här comebacken känns så genuin och äkta rakt igenom. Han fick leka av sig och med The Universal Want vill man på riktigt återvända till det som var – en comeback i dess rätta bemärkelse.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA