x
Christian Gabel: Mikrofilm

Christian Gabel
Mikrofilm

Ett stulet förflutet blev modern klassiker

GAFFA

Album / Gabel Elektronik
Utgivning D. 2020.11.13
Recenserad av
Janne Hallman

Som många vet är Christian Gabel inte som de flesta av oss andra. Då hade han inte fått jobbet som trummis i den rastlösa orkestern Bob Hund. En “vanlig” person hade heller aldrig kunnat spela in och iscensätta soloprojektet 1900, med all dess intrikata detaljrikedom. 

Men Gabel är inte bara trummis, han är också sedan barnsben väldigt inne på syntmusik, särskilt den analoga från 80-talet. Något som hördes på åtta år gamla soloalbumet Krater

När han fick feeling för att göra ett nytt syntbaserat projekt gick han igenom sitt musikarkiv, och ramlade över kassettporta-inspelningarna han som mycket ung gjorde med sina första syntar.  

Han har därifrån snott melodier, ackordföljder och samplat trummaskiner för att stöpa om musiken han gjorde som tonåring. Den var kraftigt färgad av soundtracken till 80-talets TV-serier, ocensurerade skräckfilmer, billiga dataspel, och syntvågen med Duran Duran och Human League.  

Mikrofilm går i samma stil, och ger samma vibbar hos den som också var ung då och lyssnade på liknande musik. Utöver redan nämnda influenser finns starka kopplingar till Giorgio Moroder, Kraftwerk och John Carpenter (särskilt Flykten Från New York), liksom de mer nutida banden Survive (särskilt Stranger Things) och Underworld, liksom en del Bob Hund-aktiga melodislingor. 

Låtarna – mestadels instrumentala – är hypnotiska, meditativa, melankoliska, vackra. Titlarna matchar också utmärkt: rakt och enkelt i Videovåld, Elektroland och Arkadia, mer filosofiskt i Alla Band Raderas och Härifrån Till Ensidigheten.  

Det är en härlig nostalgitripp, men inte bara. Låtmaterialet är så starkt; närmast tidlöst och gränslöst, och går bortom genrer, epoker och åldrar. Man vill köra bil skitsnabbt, eller ännu hellre en rymdraket; man känner luften i stegen, flykten i vingarna, fjärilarna i magen.  

Mikrofilm är redan en modern klassiker, som bara ligger där och väntar på att nån ska göra film av den. Vem tar sig an uppgiften?


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA