x
Per Gessle: Gammal Kärlek Rostar Aldrig

Per Gessle
Gammal Kärlek Rostar Aldrig

Gammal skåpmat torkar alltid

GAFFA

Album / Elevator
Utgivning D. 2020.11.06
Recenserad av
Alex Pettersson

Det finns många anledningar till att göra ett album. I fallet Gammal Kärlek Rostar Aldrig var tanken ett personligt album med så mycket av Per Gessle själv som möjligt – även i instrumenteringen. Enda problemet var att det inte fanns några låtar. En smula ironiskt kan tyckas men efter sådär 45 år av maniskt låtskrivande blir det ju också en del över.

Per – som ju röstmässigt ligger någonstans mellan Bob Dylan och Skurt – är med sin lika ikoniska som anskrämliga stämma antagligen det mest avskräckande på en skiva där hookarna inte saknas. Det börjar bra och överraskande upptempo i country-doftande Nypon Och Ljung vars melodiska träffsäkerhet överskuggar den tonårsmässiga lyriken (som visserligen skrevs 2012 av en då 53-årig man). Hur medryckande öppningen än må vara nås aldrig samma höjder på en i övrigt spretig historia. På stora delar av Gammal Kärlek Rostar Aldrig har Per uppbackning av sångerskan Helena Josefsson (medverkande redan på Mazarin). Även om Josefsson är skicklig så lockar de två rösterna ofta fram en oerhört frireligiös känsla när de sammanfogas.

De bästa stunderna, bortsett från den starka öppningen, hittas lite oväntat när Per Gessle väljer att husera i mer moll-orienterade ljudriken. Till exempel låter andra spåret I Din Hand som en solklar Roxette-ballad medan Hjärta Utan Hem känns som en förklädd Gyllene Tider-rökare.

Den bestående känslan är att det mesta av innehållet är precis ovanför gränsen för vad som kan klassas som gammal skåpmat; låtarna man aldrig riktigt fick till men som man inte helt kunde släppa. Och visst är det lätt att förstå känslan av att färdigställa gammalt oförlöst material. Om någon annan kommer vilja lyssna är en helt annan fråga.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA