x
Ane Brun: How Beauty Holds The Hand Of Sorrow

Ane Brun
How Beauty Holds The Hand Of Sorrow

Andra sidan av Anes mynt

GAFFA

Album / Balloon Ranger
Utgivning D. 2020.11.27
Recenserad av
Janne Hallman

Efter att musiken fått göra ett uppehåll på fem år, medan Ane Brun processade sin fars död, så har hennes 2020 varit extremt kreativt. För en månad sedan kom After The Great Storm, som uppvisade de mer poppiga och rytmdrivna sidorna av norskan. 

Som en slags motreaktion, eller snarare en nedvarvning, kanske kontemplation, kommer nu How Beauty Holds The Hand Of Sorrow, en väldigt nedtonad och mestadels akustisk historia.  

Om After The Great Storm var festen, så är How Beauty Holds … dagen efter. När gårdagens glädje, dans och berusning är borta, ersatt av bakfylleångestens kranka blekhet.

Precis som på oktobersläppet behandlas stora frågor: existentialism, relationer, ensamhet – allt det där som kan ge oroliga sömnlösa nätter. 

Musiken präglas också av detta, det är piano, stråkar, akustiska gitarrer och tassande trummor, melodierna är melankoliska och Anes röst låter extra sårbar där den liksom svävar ovanpå den drömska musiken. 

Ibland blir det outhärdligt vackert och gripande, som i Breaking The Surface, Lose My Way och Trust, som är mjuka som molnen, sköna som solnedgången, tröstande som en moders famn. 

Andra låtar blir dock lite för enformiga och sega. Inledande, stråkmättade Last Breath och Gentle Wind Of Gratitude försöker att beröra, men fastnar i sitt eget navelskåderi och blir istället otympliga och händelsefattiga. 

Det ursäktar dock juveler som kärlekssången Song For Thrill And Tom, med en kör så eterisk att änglar borde falla i gråt, och den milt bluesiga Meet Me At The Delta

Det är dock svårt att komma ifrån känslan att Ane Brun gått i den klassiska dubbelalbum-fällan. Om hon sållat lite och istället gjort en skiva av båda sina släpp hade resultatet blivit andlöst bra, möjligen en av 2020-talets första klassiker.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA