x
Paul McCartney: McCartney III

Paul McCartney
McCartney III

Musikalisk verklighetsflykt gav oväntat resultat

GAFFA

Album / Universal
Utgivning D. 2020.12.18
Recenserad av
Janne Hallman

“Macca” satt precis som de flesta andra i nedstängning under våren. Men en artist som är multimiljonär i pund äger förstås en stor farm, och har en top notch studio, så dit gick han varje dag och lattjade med sina instrument och rotade bland halvfärdiga låtidéer.  

Och efter några månader upptäckte Liverpool-ikonen plötsligt att han satt på ett helt album. Dessutom var det 50 år sedan han gav ut sitt första soloalbum McCartney, och 40 år sedan “uppföljaren” McCartney II släpptes, så det var kronologiskt läge att ge ut en tredje del.  

Inte nog med det, de tidigare plattorna innebar på olika sätt ett nytt skede i karriären, och han spelade även då alla instrument. Och nog är årets pandemi en ny fas i både karriär och på ett personligt plan, inget snack om det. 

Nåväl, III är inte lika bra som McCartneys 70-tal, framför allt Ram och Band On The Run, men landar rätt nära Flowers In The Dirt (1989) och Flaming Pie (1997). 

Flera spår är klassisk Beatles, framför allt när han tonar ner sig och kör akustiskt. Sieze The Day och Pretty Boys (som möjligen handlar om hans gamla bandkamrater) är njutbara i största allmänhet, medan avslutande When Winter Comes är musiksnickeri på hög nivå. 

Den suggestiva Deep Deep Feeling är något som man sällan hört honom ge sig på, och det är rätt kul med köttiga Helter Skelter-stuket i Slidin’

Problemen infinner sig när det blir uppenbart att ingen med kvalitetskontroll suttit med, istället har han gått all in och matat på med lager på lager av instrument. Inledande Long Tailed Winter Bird är ett typexempel. En ettrig soloslinga och hackiga riff som återkommer genom hela låten, styltigt trumspel och ingen lyrik att tala om. Likaså är tramsiga Lavatory Lil nåt som borde hamnat i papperskorgen. 

Ändå får man ge legendaren att han, liksom Dylan och AC/DC, lyckas skapa väldigt bra gubbrock när de flesta andra seniorer antingen lagt av eller helt förlorat förmågan att göra vettig musik. Att vara så vital vid 78 års ålder är imponerande och för det ska han självfallet ha en eloge.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA