x
Jireel: 1953

Jireel
1953

Medelmåttigt resultat från en av genrens största

GAFFA

Album / Universal Music
Utgivning D. 2020.01.08
Recenserad av
Tilda Norrlin

Jireel startar 2021 med att släppa sitt fjärde och mest personliga album hittills. Skivan präglas av texter om familjen, relationen mellan far och son, att minnas var man kommer ifrån men också vart man är på väg. Den känslosamma sidan av Jireel är något jag uppskattar, den visar på en tydlig utveckling i hans artisteri. Hjärtat brister till låttexterna många gånger, men kanske lite extra när han melodiöst rappar om hur han fått ta över papparollen till sina syskon och dessutom namnger dem. 

Han är en av genrens största artister, med produktioner som ofta är storslagna. På nya plattans introspår känns det lovande 30 sekunder in, för att sedan resultera i … besvikelse? Den falsett-liknande sångdelen kommer från ingenstans och är, grovt sagt, något av ett störningsmoment. Det märks att texterna får stå i centrum, produktionen känns lågmäld, samma beats tickar på genom hela plattan och inget känns unikt. Det är inte förrän på sista spåret Söndag som ett lite explosivare och roligare hiphop-beat träder in och höjer lyssningsupplevelsen. Skivans enda samarbete sker på Mexico, med Yasin som gäst. Men ärligt talat känns det något överflödigt. Ett samarbete ska tillföra karaktär, något unikt och nyskapande. Det känns inte som Yasin har tillfört något extra, förutom en hyfsat bra vers.

Trots ett fint och personligt album känns det medelmåttigt. Jireel rappar om att han alltid varit likadan, trots alla miljoner. Men han kanske ska sträva efter lite förändring ändå – behöver jag ens nämna att hela albumet enbart är producerat av män?

 

 


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA