x
Pom Poko: Cheater

Pom Poko
Cheater

Intressant start på ett spännande år

GAFFA

Album / Bella Union
Utgivning D. 2021.01.15
Recenserad av
Simon Lundberg

För många är 2021 en nystart. Inte bara för att det är ett nytt år, vi har trots allt gått igenom 2020 som varit allt annat än nådigt. Det har kort sammanfattat varit skit. Därför känns det upplyftande att lyssna på norska Pom Pokos andra fullängdare Cheater.

Bandets namn är, passande nog, hämtat från Studio Ghibli-filmen anno 1994 som bland annat handlar om hotet när människan bygger städer över mårdhundarnas naturområden. En passande liknelse med hur vår art lätt roffar åt oss utan att tänka på följderna.

De lyckas blanda skörhet med ett slags je ne sais quoi, ett kaxigt självförtroende. När Ragnhild Fangel låter tonerna fullkomligen ramla ur henne blir det aldrig explosivt. Det blir något väldigt vackert och harmoniskt spelande som lägger sig över de punkglada tonerna. Ur detta föds en kombination av rå känsla. Det utan att det, märkligt nog, inte spretar överallt.

Tematiskt känns det ungdomligt med ljudmässigt hämtad inspiration från grunge och pop-punk med delar från The Breeders och Blondie till svenska ShitKid. Inledande titelspåret startar festen på en gång med snabba basgångar och en ilande elgitarr. Elegant, men skitigt.

Som roligast blir det under My Candidacy som gör pop av thrash-soundet. Det blir intensivt, men utan att balla ut för mycket. De lugna delarna är besynnerligt vackra. Det är som att alla maniska tankar kristalliseras framför lyssnaren med ett psykotiskt slut föreställandes en gammaldags orgel.

Det blir intressant när man tror att man får vila en sekund när en lugn låt börjar. Men nej, där blir du lurad! Ett snabbt break eller intensiva trumrytmer intar snabbt ljudbilden. En intensiv start på ett intressant år med andra ord.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA