x
Arlo Parks: Collapsed In Sunbeams

Arlo Parks
Collapsed In Sunbeams

Underbar poesi från sovrummet

GAFFA

Album / Transgressive
Utgivning D. 2021.01.29
Recenserad av
Simon Lundberg

Sovrummet är en plats där vi återhämtar energi och känner en plats av trygghet, och ibland närhet. Den här universella energin har blivit en helt egen genre i indiesammanhang. Där frodas 20-åriga Arlo Parks, uppväxt i västra London, när hennes drömmiga jazzpop gifter sig med poetiska uttryck och rytmer.

Många trilskas med att märka Parks musik som ’bedroom pop’, ett pretentiöst namn för något DIY, lo-fi eller singer-songwriter-aktigt inspelat utanför en konventionell studio. Trots det känns det som att finns ett djup här som många liknande projekt saknar. De snygga jazzvibbarna höjs till skyarna av medvetna popmelodier och oerhört välproducerade trumproduktioner.

Ironiskt nog spelades även det här debutalbumet in i olika Airbnb-lägenheter där artisten och låtskrivaren samt producenten Gianluca Buccellati jobbade från ett helt annat håll än London, nämligen i Los Angeles. Ett strategiskt och lyckat val under rådande pandemi, en plats där idéer får leva fritt utan att solkas av ens egna liv och erfarenheter. Ett blankt canvas, med andra ord.

Ljudbilden rör sig fritt mellan olika musikgenrer. Det är nästan ogenerat hur väl det flätas samman. En viss inspiration hämtas naturligtvis från jazzen, men mycket annat är också klassisk rock, triphop och en udda, men ack så naturlig, blandning av King Krule, Sufjan Stevens och Blood Orange. Underbart vackra For Violet lyckas blanda deprimerad indiepop med en drömmande jazzbild.

Det unika med just den här skivan är inte bara hur väl produktionen flyter genom hela kroppen. Arlo Parks är en poet och stunderna när hon tar en paus från att använda sin ljuvliga sångstämma så flödar orden likt vatten i spoken word. I bland annat Hope pratar Parks om svårigheten i att uttrycka sig, om att inte höra hemma, att inte vara det alla förväntade av sig baserat på fördomar. Från hennes sexualitet till att inte känna sig ’superkänslig’. ”Wearing suffering like a silk garment” är Nobelpris-vänliga textrader som träffar hårt.

Den redan framgångsrika Black Dog är också värd att lyftas separat. Här återvänder vi till sovrummet, med en önskan om att någon ska lämna hemmet. Må bra. Albumet är en väl sammansatt resa genom identitet och tillvaro. Det är snyggt, underbart och en anmärkningsvärd debut som lika gärna hade kunnat vara inspelad i en miljonstudio.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA