x
Horndal: Lake Drinker

Horndal
Lake Drinker

Bra drag på begåvad genreförvaltare

GAFFA

Download / Prosthetic
Utgivning D. 2021.04.09
Recenserad av
Kristofer Hadodo

Efter två tongivande deathmetalalbum sniffade Entombed upp ett nytt spår i rockmyllan och lanserade Wolverine Blues 1993. Initialt bespottades verket, men sedermera hyllades den oväntade kursändringen. Dödsmetall hade transformerats till dödsrock, eller death'n'roll, med ursprung i tidig tung bluesrock, doom, slamrig punk och noise samt en mer jordnära attityd.

Med Horndal i hörlurarna uppstår deja vu. Jag är tillbaka som 17-åring i Helsingborg och kompisarna som kommit hem från skivaffären är i chock. Wolverine Blues hade släppts, men såväl omslag (det var inte alls "rätt") som sound (det var definitivt inte "rätt") döms ut. Utan någon förkärlek till Entombed kände jag mig inte bortdribblad när jag gick skivan till mötes. Omslaget? Skitsnyggt! Soundet? Ascoolt!

Death'n'roll har förstås utvecklats under ett kvartssekel, och fått andra (bättre?) benämningar som sludge och stoner, men den grumliga kvaliteten, den rostiga sången, den betydande tyngden och det stabila draget är det samma och Lake Drinker är en begåvad genreförvaltare. Ljudbilden är ljuvlig och tät, vokalerna är riktigt, riktigt bra och ett antal väl valda andningspauser (symfoniska slagverk, akustiska gitarrer, röstsamplingar) förstärker den redan utmärkta dynamiken.

Growing Graves är ett prima exempel på hur väl Horndal hanterar låtbygge, instrument och framförande. Det är inspirerat och varierat, det är tätt och suggestivt, och det blir medryckande på bästa tänkbara vis. Visst finns både melodier och refränger som sticker ut, men det är kraften – helheten – som gör Lake Drinker så fängslande.

När ett band skriver ett album i affekt mot planerna på hemortens exploatering blir det passionerat, äkta, jordnära.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA