x
First Aid Kit: Who By Fire

First Aid Kit
Who By Fire

Mörkt och mäktigt hyllningsdokument 

GAFFA

Album / Sony
Utgivning D. 2021.03.26
Recenserad av
Janne Hallman

Som så många är First Aid Kit stora Cohen-fans och efter hans död 2016 kände de att en hyllningskonsert var på sin plats. Delvis inspirerade av bandet Amasons innovativa Dramaten-spelning några månader tidigare beslutade duon sig för att genomföra spelningarna på samma plats.  

Det blev fyra utsålda föreställningar, varav en senare också blev TV-sänd, men först nu har systrarna Söderberg bestämt sig för att ge ut även musiken från en av de där magiska kvällarna våren 2017. Varför de väntat i fyra år är oklart, men som man brukar säga: bättre sent än aldrig. 

Duons scenuppsättning består av sånger, dikter och brev av Leonard Cohen, framförda av dem själva förstås, men även med gästartister och ett åttamannaband, samt  stråkar och kör. Maffigt är bara förnamnet  produktionen, som i stora delar känns värdig det legendariska föremålet för uppmärksamheten.  

Och ambitionsnivån gör att alla inblandade ger sitt yttersta. De kloka valen av gästartister ger också den udd, spänst och variation som ett nästan 80 minuter långt album kräver.  

Klara och Johanna Söderberg har ju fantastiska röster, det vet vi alla, men de kan också bli aningen strömlinjeformade. Så när Frida Hyvönen dundrar loss på pianot i Everybody Knows, när Loney Dear  tar i från tårna i Avalanche eller när Annika Norlin viskar fram Hallelujah – då lystrar man extra noga. Sen måste orkesterledaren och vibrafonisten Sebastian Ring lyftas fram också. Hans arrangemang och spelsinne är utsökt in i minsta detalj.  

I pressmeddelandet skriver systrarna att de inte ville redigera de enskilda framförandena. “De små misstagen och skavankerna är en del av live-upplevelsen”. Nåväl, om där finns några misstag så hör jag inte det i alla fall – det är så nära perfektionism man kan komma, på gott och ont. 

Jag är heller inte helt förtjust i när Cohens poesi reciteras. Det funkade bra när man var på plats, på skiva tar det snarare udden av stämningen och atmosfären. 

I alla händelser välkomnar jag att det mörka och mäktiga musikdokumentet nu kan avnjutas av alla som inte var där, och återupplevas av oss som var det. Som jag brukar säga: man kan aldrig få för mycket av Leonard Cohen. 


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA