x
Broder Daniel: Broder Daniel Forever

Broder Daniel
Broder Daniel Forever

KLASSIKERN: Lyckliga människor fantiserar aldrig om att skapa mästerverk

GAFFA

Album / Dolores
Utgivning D. 1998.04.22
Recenserad av
Jim Knutsson

Istället för en musikalisk gravsten så blev detta varken spiken i kistan för den stjärnbeströdda sångaren Henrik Berggrens liv eller bandets karriär, nästan två decennier senare restes istället en Spela Shoreline-minnessten i Slottsskogen i Göteborg. GAFFAs Jim Knutsson lyssnar igenom ett mästerverk från kaoset i kungariket.

Redan på omslaget så är det tydligt att Henrik är kungen som ska tillbes, omgiven av sina vapendragare och av totalt mörker. Förutom att den då anonyma basisten som hela Sverige numera känner till som Håkan Hellström inte ens lyckades få tag i en helsvart tröja till den annars homogena fotograferingen. Det är detaljer som detta som är typiskt för ett band där det finns tydliga regler och order från konungen, samtidigt som det råder totalt kaos i kungariket på grund av det hårda levernet. 

Det börjar mullra och tjuta av oljud i drygt tio sekunder innan ett av Henriks klassiska "Yeah!" ger direktiv till resten av bandet att inleda det stegande introt till sångarens avskedslåt I'll Be Gone. Lika delar direkt indiepophit som totalt kaos och oljud där en ibland inte vet om en färdas framåt eller bakåt, ackompanjerat av harmoniska körer. Tänk dig The Jesus And Mary Chains ljudlandskap på mästerverket Psychocandy uppskruvat till elva av producenten Mattias Glavå. Det är på liv och död och en känner sig utmattad redan efter första låten. 



I efterhand skulle bandformationen kunna liknas vid ett superband då medlemmarna senare kom att bilda The Plan, Hästpojken och inte minst då den kommande soloartisten Håkan Hellström. Men i fokus på detta album så är det den hjärtebrutna sångaren Henriks längtan av att passa in i ett sammanhang, men samtidigt den mörka vetskapen om att han aldrig kommer att göra det. Nyss lämnad av sin dåvarande flickvän så får lyssnaren snart veta att vi inte behöver oroa oss för den suicidala tonen i I'll Be Gone, han är nämligen redan död, åtminstone på insidan. Begravningen sker med vad som skulle komma att bli en ny nationalsång för hjärtesorg innan den första halvan av skivan avslutas med ett ljus i mörkret, och samtidigt en naiv och briljant känga som sparkar uppåt. Henrik må vara på botten men till skillnad från de lyckliga människorna så kan han åtminstone ligga och fantisera om ett bättre liv. 



Ännu en gång dyker det signifikativa mullrande och tjutande oljudet upp som för att markera inledningen av den andra halvan av skivan. Efter drygt tio sekunder inleds nästa klassiska gitarrslinga och Whirlwind blir till en lika kaosartad tvilling till I'll Be Gone. Samtidigt som sångaren befinner sig i sitt svagaste ögonblick där han höjer sitt ex till skyarna och trånar efter henne trots att hon har lämnat honom, så blir musiken bara starkare och starkare innan den fullkomligt exploderar ut. Efter att ha virvlat runt inne i den emotionella tornadon så är en ännu en gång helt slut efter bara en låt. 



Därför är det skönt att få ett avbräck när The Name Is Brother Daniel gör entré. En klämkäck partydänga som känns helt felplacerad, och därför också helt rätt. Det blir som en oas av en korkad men rolig utekväll med vännerna, i detta annars totala intellektuella och isolerade mörkret.

Ett annat välkommet och otippat inslag är den 60-talsdoftande kören nästan två minuter in i efterföljande Love Doesn't Last. Och när det knappt finns någon tid kvar på albumet så bjuds det musikaliskt på ett ljus i tunneln med vackra gitarr- och pianoslingor med tillhörande körer, medan Henrik lyriskt spikar igen kistan med uppgivna rader som "What is worthwhile in the world, if you can't be with the one you love". 

Lika uppgivet var nog bandet när de såg försäljningssiffrorna för albumet som släpptes på våren 1998, men som blev till en succé när kultfilmen Fucking Åmål inkluderade några av låtarna på sitt soundtrack på hösten samma år. Tur var väl det så att så många som möjligt kunde uppleva en av de mörkaste men också bästa svenska popskivorna någonsin, med odödliga låtar som kommer leva kvar för evigt!

LÄS OCKSÅ: 4 svenska artister gripna för grov misshandel


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA