x
Mia Maria Johansson: Slay

Mia Maria Johansson
Slay

Rått och elegant på sällsynt stark debut

GAFFA

Download / Lazy Octopus
Utgivning D. 2021.03.19
Recenserad av
Kristofer Hadodo

Som musikkritiker kan man förstås inte allt om musik. Men det är lättare än någonsin att hitta material idag för att bilda sig en uppfattning om en artist eller en grupp. Sagt och gjort. Uttrycket som Mia Maria Johansson presenterar på Slay känns igen från hennes tidigare medverkan i såväl Meine Kleine Deutsche som Snake. Mest omedelbart är förstås tonen i hennes röst. På en och samma gång låter den framåt, pådrivande, utmanande, engagerande, rå, lite svajig och kaxig.

I Don't Fall, en av singlarna som föregått släppet, sjunger Johansson med total inlevelse. Hon rör sig framåt med en sensuell urkraft och blottar en Konstfack-genomtänkt potential. En annan singel som är omöjlig att inte förälska sig i är The End. Låten växlar mellan lugna partier och rena urladdningar. Det går banne mig att ta på energin, ljudstyrkan och intensiteten.

Ytterligare ett distinkt nummer är Hunt. Johansson driver på med övertygelse och skapar en maskinell rytm – ungefär som Björk i Army Of Me, fast med skräniga gitarrer istället för med superfeta syntar. I Out Of Time ligger det ett rejält tryck i basen (åtminstone står det klart i mina hörlurar, whow) och i Sköldmön framförs texten på svenska. Skivan har ett antal eleganta tilltag som dessa, vilket gör råheten mer uthärdlig. Det samma kan sägas om avslutande Electro You, där Hurula får gästa för att balansera röstomfånget.

Rom byggdes inte på en dag. Slay skapades inte heller på en dag. Johansson har slitit hårt på Stockholms undergroundscen under 2000-talet och nu betalar det sig.

Som musikkritiker kan man aldrig få nog av musik. Men det är svårare än någonsin att hitta material som detta – så himla bra.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA